Olösta frågor. En del uppenbara fel och brister har åtgärdats i det föreliggande remissförslaget. Men de stora och överskuggande frågeställningarna om urval, revision, kvalitet, transparens och kompetens finns kvar, anser en lång rad organister.
Under ett turbulent skede i historien om Kyrkohandboksförslaget, KHF, skrev vi ett inlägg till Kyrkans Tidning. Sedan dess har det reviderade förslaget gått ut på remiss och det kan vara läge att betrakta förslaget och det som hänt.
Slutenheten vi kritiserade har varit kompakt och stundom försvarats på ett närmast militant sätt. Hela tiden pumpas ett budskap ut som kan sammanfattas med: Visst, det är inte så upphetsande, men visst har det väl ändå blivit mycket bättre?
Reaktionerna kan sammanfattas med ordet ”trötthet”. De flesta verkar inte orka strida mer och väntar i stillhet på det som förefaller vara bestämt från första början. Bättre att gilla läget och sedan försöka vaska fram en vettig ordning ur det material som presenteras. Vi kan med glädje konstatera att några av de önskemål vi formulerade i vårt förra inlägg nu har blivit verklighet:
En revisionsgrupp av experter med akademisk tyngd har nyligen tillsatts. Vi hoppas nu att dessa får ett verkligt mandat och att man agerar i enlighet med vad dessa personer kommer fram till.
Musiken har släppts fri så att man kan välja andra kompositioner till de fastslagna texterna.
Hur ser då förslaget ut? Är det kvalitativt? Vi är fortfarande högst tveksamma. Några tankar kring serie A:
Hur har man tagit ansvar för det gregorianska arvet? Tyvärr nästan inte alls. De gamla satserna från KH86 är kvar oförändrade. Forskningen kring gregorianik och praxis kring ackompanjemang av gregorianik befinner sig på ett annat stadium i dag och den expertis som finns tillgänglig borde anlitas att se över dessa satser.
Hur har man tagit ansvar för det förändrade instrumentariet i Svenska kyrkan? 1986 rådde fortfarande en enhetskultur där orgelrörelsen var normerande för hur en orgel skulle se ut. På vilket sätt påverkar den pluralistiska orgelsituationen utformningen av satserna? Vilka gör denna bedömning?
Vanlig och skaftlös notation används om vartannat i förslaget. På vilka grunder har dessa val gjorts? Intrycket är splittrat.
1986 infördes ny musik i handboken. I serie A har ingen ny musik tillkommit. Varför har nyskapandet undantagits denna serie? Det ryktas om en undersökning om vilka alternativ i KH86 som verkligen används. Det sägs också att den som gjort undersökningen menar att man inte kan utläsa något säkert ur resultatet. Hur skall man då kunna göra en kvalificerad revision?
När det gäller de övriga serierna ställer man sig den prekära frågan: Om nu musiken släpps fri, varför behöver vi då alls serie B-E? Om man ändå skall analysera arbetet med dessa serier inställer sig ett par frågor och synpunkter:
På en del håll har man synbarligen åtgärdat satsfel av typen paralleller. Tyvärr har det ibland resulterat både i dålig stämföring och i några fall till och med i nya paralleller! Varför har man anlitat personer med bristande satstekniska kunskaper till att se över satserna?
I en mängd fall har man försökt skapa orgelsatser till musik som av allt att döma helst bör framföras på piano. Om man nu vill ge orgelsatserna en korrekt utformning, varför gäller inte denna respekt andra stilar och instrument? I synnerhet Runows serie tycks ha blivit totalt förvanskad i sin nya form.
Vid en granskning kan man se att en del uppenbara fel och brister har åtgärdats i det föreliggande remissförslaget. Dock kvarstår de stora och överskuggande frågeställningarna om urval, revision, kvalitet, transparens och kompetens. Vi hoppas att revisionsgruppen får ett fritt mandat i sitt arbete och ges möjligheter till verkligt inflytande. Vi menar fortfarande att följande är önskvärt:
Serie A bör i grunden överses av högkompetenta personer. De gregorianska satserna bör uppdateras och notationen göras konsekvent och tydlig.
Serie B-E utesluts och Svenska kyrkans församlingar ges frihet att utforma sin musik fritt i en ständigt levande process utan den boja som serie B-E innebär.
Jan H Börjesson
organist i Kalmar domkyrka
Johan Hammarström
domkyrkoorganist i Västerås
Ingrid Melltorp
diplomorganist och f.d. lektor
vid Musikhögskolan i Malmö
Ingegerd Idar
f.d. organist i Skara domkyrka samt utbildningsledare för kyrkomusikutbildningen vid Hjo folkhögskola
Birgitta Rosenquist-Brorson
organist och nationell körpedagog vid Sveriges kyrkosångsförbund
Stefan Therstam
professor vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Organist i Engelbrektskyrkan i Stockholm
Maria Forsström
kyrkomusiker, dirigent och operasångerska
Anders Börjesson
organist i Mariestads domkyrka
Martin Blomquist
organist i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten
Milke Falk
organist och körledare i Uppsala domkyrka
Anders Johnson
organist i Malmö S:t Andreas kyrka samt universitetsadjunkt i solistiskt orgelspel vid Musikhögskolan i Malmö
Jörgen Lindström
organist i Solna församling
Henrik Alinder
organist i Falu Kristine församling samt orgellärare vid Musikkonservatoriet i Falun
Ralph Gustafsson
professor vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, organist i S:ta Maria Magdalena kyrka.
Nils Larsson
Organist i Högalids församling, Stockholm. Högskoleadjunkt i solistiskt och liturgiskt orgelspel vid Kungl. Musikhögskolan, Stockholm
Gustav Natt Och Dag
kyrkomusiker i Laholms pastorat, sångare
Joakim Olsson Kruse
biträdande organist i Västerås domkyrka
Lovisa Kronstrand Alinder
organist i Johannelunds kyrka, Linköpings domkyrkopastorat
LÄGG TILL NY KOMMENTAR