Partiet och kyrkan behöver varandra

Men partier är det likafullt. I Sverige är vi relativt förskonade från politikerförakt, och det är ett tecken på vår medborgerliga mognad. Via politiska partier väljer vi nämndemän till våra domstolar. Det är så vi svenskar av tradition representerar oss.

En gång för inte så länge sedan hörde Svenska kyrkan till överhetssamhället. I dag är den en folkrörelse bland flera andra. Kan Svenska kyrkan samarbeta med Socialdemokraterna? Och kan Socialdemokraterna samarbeta med Svenska kyrkan? Ja, det beror förstås på utifrån vilka värden man agerar. Jag tror inte det finns väsentliga oenigheter om sådana värden. Tvärtom. Många värden som är viktiga för Socialdemokraterna är det också för kyrkan; rättvisa, omtanke om de svagaste och så vidare. Det är inte sådant socialdemokrater har monopol på. Ingalunda. Och det finns andra viktiga värden som exempelvis liberaler och värdekonservativa slår vakt om. Kvar står, att det inte finns några värdehinder för ett samarbete med (S).

Folkrörelser kan lära av varand­ra. Och i dag kan det nog vara så att Svenska kyrkan har något att lära av den demokratiska skolningen i (S): en folklig demokratisk beslutskultur, respekt för majoritetsbeslut, lojalitet mot fattade beslut och så vidare. Det fast organiserade sambandet mellan det socialdemokratiska partiet och dess nomineringsgrupp tror jag har varit ömsesidigt förståelseöverbryggande mellan partiet och Svenska kyrkan. Båda behöver varandra och ett gott stycke väg bärs de av gemensamma värden. Men kyrkan kan aldrig bli en del av Rörelsen (det vill säga av den stora gruppen av socialdemokratiskt präglade organisationer). Och socialdemokratin kan aldrig ersätta kyrkan. Men det ligger inte något orimligt i att två folkrörelser, ett sekulärt parti och en kyrka möts och samarbetar ”på ögonhöjd”.

Göran Lantz
Teolog, professor och kyrkofullmäktig