Partipolitiskt obundna och allmänpolitiska ryms i kyrkopolitiken

Det finns ett värde i att allmänpolitiska partier fortsätter engagera sig och tar ansvar för Svenska kyrkan, liksom det är gott att det finns partipolitiskt obundna grupper för den som vill engagera sig kyrkopolitiskt utan att gå med i ett parti, anser Kekke Paulsson.

Allt oftare läser vi debattinlägg om att partipolitiken inte hör hemma i Svenska kyrkan. Ibland är det saklig kritik med konstruktiva förslag till ny organisationsstruktur. Men emellanåt handlar det om rena påhopp på oss som är partipolitiska förtroendevalda med anklagelser om att vi endast skulle arbeta utifrån en allmänpolitisk agenda och egentligen inte bry oss om kyrkan.

Min övertygelse är att vi alla bär på någon form av ideologisk grundsyn på människa och samhälle, och jag ser det som fullkomligt naturligt att denna grundsyn även får konsekvenser för ens syn på kyrka och församling. Jag menar att exempelvis en liberal syn på människa och samhälle lär färga av sig till en liberal syn på kyrka och församling.

Jag tror att motståndet mot de allmänpolitiska partiernas engagemang i Svenska kyrkan kan ha sin grund i två synsätt som hos dessa motståndare skiljer sig markant från de jag har, nämligen: synen på kyrkans särställning, samt synen på medlemskap och församling. Jag vill arbeta för att Svenska kyrkan fortsätter vara en öppen, demokratisk folkkyrka som är verksam i hela landet och är till för alla.

Inte sällan hörs kritiska röster mot Svenska kyrkans särställning gentemot andra trossamfund, med sin särskilda reglering i den svenska lagboken. Jag personligen tycker inte att det är så värst märkligt att Svenska kyrkan har denna särställning då sex miljoner människor, alltså 60 procent av befolkningen, ännu är medlemmar av Svenska kyrkan. Därtill har Svenska kyrkan historiskt en nära relation med staten och må anses vara en för allmänheten viktig samhällsaktör.

Svenska kyrkan har därmed en naturlig särställning och riksdagen har valt att dela upp regleringarna i två: dels Lag om trossamfund och dels Lag om Svenska kyrkan. Inget annat trossamfund är heller organiserat på det viset att allmänpolitiska partier kan anses fylla någon funktion. Skulle något trossamfund få för sig att omorganisera sig och öppna upp för ett system med nomineringsgrupper och allmänpolitiska partier, och partierna själva skulle se anledning att ställa upp, då skulle jag givetvis inte ha något emot det heller.

En stor del av Svenska kyrkans medlemmar är inte regelbundna gudstjänstbesökare och inte heller deltagare i församlingarnas löpande verksamheter. Men de finner ändå kyrkan så pass viktig att de väljer att stanna kvar som medlem i den. Orsakerna att bli kvar som medlem kan vara en mängd olika. Många tycker att Svenska kyrkans diakonala engagemang och internationella solidaritetsarbete är viktiga verksamheter att vara med och stödja. Barn- och musikverksamhet är annat som värderas högt av medlemmarna. Att få komma till kyrkan i samband med högtider som advent, jul och påsk. Att få döpa sina barn, att få ingå äktenskap och att få begrava sina nära och kära i kyrkan.

För mig är det viktigt att besluten kring kyrkans vägval inte begränsas till de medlemmar som är akademiskt skolade teologer, eller högfrekventa gudstjänstbesökare, eller engagerade i den löpande församlingsverksamheten. De förtroendevaldas skara måste få representera den mångfald som Svenska kyrkans medlemmar utgör.

Det finns ett, emellanåt högljutt, motstånd mot oss politiker och att vi inte skulle ha något i kyrkan att göra. Jag vill påminna dessa motståndare om att även vi politiker kan vara medlemmar i Svenska kyrkan, många av oss dessutom djupt engagerade i församlingslivet. Menar ni att det är skillnad på medlem och medlem, att vissa medlemmar ska värderas högre än andra? Var och en som kandiderar i kyrkovalet är medlem i Svenska kyrkan, annars är du inte valbar. Samtliga nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet har någon form av kyrkopolitisk agenda, jag har mycket svårt att se varför ett allmänpolitiskt parti skulle vara sämre lämpat till att ha det.

Svenska kyrkans medlemmar är ju även medlemmar i det allmänna, i samhället. När det drar ihop sig till allmänna val är vi vana vid att rösta på Socialdemokraterna, Centerpartiet eller något annat parti, varför ska vi inte kunna göra det i de kyrkliga valen? Partiernas ideologiska kompass kan få vara ett verktyg för de medlemmar som inte personligen känner till kandidaterna i kyrkovalet.

Jag menar att det finns ett värde i att allmänpolitiska partier fortsätter engagera sig och tar ansvar för Svenska kyrkan, liksom det är gott att det finns partipolitiskt obundna grupper för den som vill engagera sig kyrkopolitiskt utan att gå med i ett parti.

Min förhoppning är att vi framöver kan se en mer ödmjuk debatt om kyrkans organisation och att alla medlemmar som vill ställa upp och ta ansvar för vår kyrka möts med respekt – oavsett om vi ställer upp för ett allmänpolitiskt parti eller annan nomineringsgrupp.

Kekke Paulsson
(S) kyrkomötesledamot, Stockholm 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.