Det är med stor tvekan jag skriver dessa rader. Mina åsikter i de pågående kyrkliga debatterna är förmodligen obekväma i flera läger. Men just nu låter jag bli att framföra dem. Jag har ingen emot en tuff diskussion, tvärtom. Men jag vill inte bli utsatt för någon förnedrande Twitterstorm där jag inte kan försvara mig. Och framförallt vill jag inte att mina barn ska läsa på nätet om vilken jubelidiot till far de har.

Jag talar bara för mig själv, jag är inte representant för något. Men jag har avlagt prästlöften som betyder något för mig, varje dag. Jag har lovat att utöva mitt ämbete så att Gud blir ärad och kyrkan uppbyggd och att jag vill följa kyrkans ordning. I en luthersk kyrka kan dessa löften aldrig innebära att jag är tyst, inte kritiserar missförhållanden eller maktmissbruk.

Men tänk om mina löften åtminstone kan betyda att jag sover en natt innan jag skickar iväg det där aggressiva Twitterinlägget? Tänk om löftena kan betyda att jag faktiskt ifrågasätter mig själv och mina egna motiv innan jag pucklar på ärkebiskopen - eller en lekman som har varit oförsiktig nog att tala om vad hon eller han tycker? Tänk om löftena betyder att jag faktiskt har ett ansvar för hur jag deltar i en debatt – med tonläge, med attityd och argument?

Våra kyrkotillhöriga ställer med rätta höga krav på oss. När vi spårar ur har de fortfarande kvar sina krav. Det är därför så många går ur kyrkan nu.

Den aggressiva tonen i debatterna lägger ett lock på yttrandefriheten i Svenska kyrkan. Vi är för många som låter bli att yttra oss på grund av detta.

Därför ser jag mycket fram emot kyrkans kommande kommunikationsutredning om extern och intern kommunikation. Jag är övertygad om att den utredningen kommer. Vi är med bred marginal Sveriges största medlemsorganisation. Våra tillhöriga har rätt att ställa mycket höga krav på vår kommunikationsförmåga. Och vi har mycket att lära på det området.

I det här inlägget avstår jag alltså från att skriva om mina åsikter i de pågående debatterna. Jag tycker mycket men just nu låter jag bli att tala om det. Ovan har jag förklarat varför.

Håkan Holmlund
Församlingspräst, Stockholm.