Predikan har inte fäste i evangeliet

Det gäller predikan. I Den kunst at praedike ställer A F Nörager Pedersen frågan: ”Er det virkelig evangeliet, der höres i den kirkelige forkyndelse? Eller er det religiösmoralske godtköpssandheder, der kolporteres, der formidles?” Här ligger själva hemligheten till kyrkans räddning, förnyelse och storhet. Predikan har inte längre fäste i evangeliet.
Förre Expressenchefen tillfrågades om han brukade besöka gudstjänsterna. Bo Strömstedt svarade: ”Nej, varför skulle jag det – när man jordfäster evangeliet varje söndag.”

Predikan är inte längre predikan i urkristen mening. I sitt arbete Mod att vara kyrka citerar kyrkoherde Fredrik Modeus biskop Claes-Bertil Ytterberg: ”Gudstjänstens förnyelse handlar inte om nya och fiffiga grepp för att göra den lättsmält för tillfällighetsbesökaren. Det finns gott om gudstjänstexperiment som varken tar Gud eller människor på allvar utan som bara förytligar eller vädjar till människors behov av omväxling och religiös konsumtion. Det är inte religiösa jippon människor behöver.” I den nuvarande kyrkan accepteras vi som vi är – vårt mänskliga fördärv slätas över. Det kommer aldrig till någon uppgörelse.
I dag arbetas mycket på frågan om kyrkans överlevnad. Mycket debatter därom och många utredningar och böcker. Kanske är det enklare än så. Jag tänker på att kyrkans Herre har något att tillföra debatten. Med orden ”lär av mig” och ”följ mig – så skall jag göra er till människofiskare” etc etc. En kyrka i kris måste gå djupare för att nå längre.

Göte Bjällebo
Präst