Före stiftsdirektorn Anders Bexell tar i Kyrkans Tidning nummer 35/14 upp viktiga synpunkter på predikan.
Jag minns min kyrkogång och konfirmationstid i Göteborgs Johannebergs församling redan på 1950 talet. Prästen stod alltid i predikstolen. Predikan inleddes med ingång och tyst Fader Vår och sedan i tre delar oftast. Texterna läste alltid tjänstgörande präst eller liturg. Vid högtidsdagar var det ofta två präster vid altaret.
Själv fick jag ut mycket av de gudstjänsterna, som ledde till tjänst i kyrkan.
Att det ibland är glest i gudstjänsten kan det bero på nya ritual och svårsjungen mässmusik? Eller att det är mest körmusik och sång och predikan kommer vid sidan om?
Jörgen E Jacobsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR