Rädslan och föraktet 10-talets utmaning

I backspegeln ser vi ett våldsamt och motsägelsefullt årtionde försvinna bort. Ni som var ute på millennienatten minns att det var bitande kallt. Folk gick påpälsade upp över öronen, småbarnen stoppades ner i dunsovsäckar och snön knarrade under skorna.
Inget antydde att de komman­de tio åren skulle präglas av debatten kring jordens uppvärmning och klimathotet. I dag vet vi att även små förändringar på några grader får stora konsekvenser. 00-talet blev det decennium då klimathotet blev en del av vårt allmänna medvetande.

Det kommer också att gå till historien som epoken då Kina på allvar etablerade sig som den viktigaste stormakten i Afrika.
Darfur blev ännu en plågsam insikt om hur svårt omvärlden har att kraftsamla för ett ingripande, även när övergreppen är uppenbara och offren räknas i 100 000-tal. Det blev också det decennium som journalisten Dawit Isaak kom att tillbringa i Eritreas fängelsehålor utan någon som helst rättegång. 
Men mer än något annat har 00-talet präglats av ”Nine eleven”. Attacken mot USA den 11 september 2001 och det påföljande ”kriget” mot terrorismen har färgat av sig på hela vår samtid. Våldet i Irak och Afghanistan är fortfarande en högst påtaglig realitet. 00-talet har bekräftat, gång på gång, att våld är ett sällsynt dåligt recept på konfliktlösning.

Under 00-talet blev religionens återkomst synlig på allvar. Tecknen fanns där redan innan, men när journalister och forskare började uppmärksamma fenomenet, fanns återkomsten plötsligt på ”riktigt.”
Ärkebiskop KG Hammar blev ett begrepp alla hade en åsikt om, Långsamhetens lov en kioskvältare och Jonas Gardell fyllde kyrkorna när han talade om Jesus. Samme Jesus orsakade en folkstorm när författaren Lena Andersson porträtterade honom som en riktigt elak typ i program­met Sommar.

Riskkapitalisten Christer Sturmark lyckades dessutom väcka liv i landets slumrande ateistiska rörelse. Flankerad av kända affischnamn som Björn Ulvaeus och Christer Fuglesang har Sturmark gjort sitt bästa för att gjuta nytt liv i debatten om tro och vetande. Hur framgångsrik han varit kan diskuteras.  
För Svenska kyrkan innebar millennieskiftet att banden till staten äntligen kapades. Men den av många fruktade massflykten av medlemmar uteblev. Snarare har de senaste tio åren bekräftat att de flesta svenskar fortfarande har starka band till kyrkan. Starkare och mer självklara än många trodde. Också inom Svenska kyrkan.
Samtidigt ser vi hur den ”farliga religionen” blivit ett begrepp. Det mest bisarra uttrycket är folkomröstningen i Schweiz. Minareterna blev en tacksam symbol att skapa rädsla kring. 

En av de största utmaningarna inför 10-talet blir att möta den rädslan. Som ofta dyker upp hand i hand med främlingsfientligheten. Bakom rädslan döljer sig inte sällan föraktet. Föraktet för den som är annorlunda, det som ter sig obegripligt.
I centrum för julens berättelse vilar ett nyfött barn. Ibland är det nyttigt att stanna upp och se framtiden ur barnets perspektiv. Då blir vissa prioriteringar självklara medan andra frågor bleknar bort.

Dag Tuvelius