Lennart Koskinen har skrivit en utmärkt krönika i Kyrkans Tidning nummer 7/13 där han lyfter fram att man inte längre fritt kan välja vilken präst man vill ha vid olika förrättningar.
Tidigare har även Caroline Krook framfört samma oro. Hur djupt detta berör människor framgår av att det får några att till och med lämna kyrkan. Jag vill komplettera med några ytterligare synpunkter:
Den som får möta och vägleda människor vid de riktigt stora händelserna i livet – bröllop, dop, begravning – blir en viktig person för dem. Aldrig är människor mer känslomässigt öppna. Den präst som tjänstgör vid högtiden får ta emot och hjälpa familjen att bära de starka känslorna.
Om man känner förtroende för prästen går det snabbt att få en innerlig relation till honom eller henne. Om sedan samma präst får återkomma vid nästa stora högtid i familjen kan relationen fördjupas. Då blir högtiden mer än en ceremoni – den kan fyllas av både djup och andlighet, även för den religiöst ovane.
Den här fördjupade relationen mellan prästen och familjen är särskilt viktig eftersom den blir en modell för att man också kan ha en innerlig och personlig relation till Gud.
Därför är präster inte utbytbara. Och därför har Svenska kyrkan ett stort ansvar i att underlätta för sina medlemmar att kunna utveckla en personlig relation till den präst man känner förtroende för.
I friheten att få välja sin präst ingår självklart att alla präster ska få betalt för det arbete de utför. Om en ”önskad präst” visserligen får tjänstgöra, men inte får betalt, blir det svårt att be henne eller honom att komma.
Det här är en ytterst angelägen fråga – både för kyrkligt vana och ovana!
Birgitta Zenker
förtroendevald
LÄGG TILL NY KOMMENTAR