Anders Piltz har rätt i att 1500-talet var en brutal tid, liksom de föregående århundradena, se Kyrkans Tidning nummer 8/15.
Både biskopen och domprosten i Västerås stift halshöggs på Gustav Vasas befallning. I länder där Katolska kyrkan gjorde gemensam sak med kungahuset kunde det ske massavrättningar.
Under Bartolomeinatten i Frankrike massakrerades åtminstone fem tusen anhängare av reformationen och påven Gregorius XIII firade avrättningarna med ett sjunget Te Deum. Vad var deras brott? Jo, de ville läsa Bibeln och fira mässa på sitt eget språk, samt ta emot både brödet och vinet i nattvarden.
Reformationsrörelsen på 1500-talet ifrågasatte Katolska kyrkans anspråk på att kunna förkorta tiden i skärselden. Reformatorerna menade att varken vallfärder, reliker, själamässor eller avlatsbrev kunde påverka Guds handlande med en människa som dött. Vad som händer efter döden ligger i Guds hand, inte i påvemaktens.
Möten mellan levande Gud och dagens människor sker i svenska medeltidskyrkor på 2000-talet liksom som det skedde på 1200-talet. Relationen till Jesus Kristus genom Bibeln och sak-ramenten är det centrala enligt Svenska kyrkans bekännelseskrifter, inte relationen till påven i Rom.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR