När vi lyfter frågan om medlemskap (Kyrkans Tidning nummer 17/15), och hur människor ska kunna uttrycka sin lojalitet med Svenska kyrkan på andra sätt än genom nuvarande former för medlemskap, tycker Mikael Löwegren att vi ska lära av Church of England (Kyrkans Tidning nummer 18/15) och Per Westberg veckan efter att vi använder fel ord.
Den engelska modellen är klart intressant – där finns en utmaning att gå från ”believing to belonging” medan den motsatta utmaningen än så länge råder hos oss: från ”belonging to believing”.
Kyrkan är en del av Guds mission, uppdraget sträcker sig långt bortom frågan om medlem eller icke medlem. Men för de alltfler svenskar som uttrycker stort förtroende för Svenska kyrkan och samtidigt värnar sin frihet att uttrycka andligheten på sitt eget sätt, är frågan relevant.
Självklart ska vi som kyrka ge människor rum att växa i tro och uttrycka den i handling. Men vilken exklusivitet lägger vi i begreppet medlem? Låt det vidgade spannet mellan ökat förtroende å ena sidan och minskat antal medlemmar å andra sidan utmana oss som kyrka! Hur vi fördjupar relationen med människor borde vara en viktigare fråga än hur vi behåller antalet medlemmar.
Gunnar Sjöberg
kommunikationschef, kyrkokansliet
Jonas Bromander
analyschef, kyrkokansliet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR