Religion och vetenskap är världens starkaste krafter. Tillsammans kan de rädda miljön!<br> Uppmaningen kommer från biologen Edward O. Wilson, professor vid Museum of Comparative Zoology vid Harvard University i USA och tvåfaldig vinnare av det prestigefyllda Pulitzerpriset.
Han beskriver sig själv som atiest men anser att miljöfrågorna är så akuta att alla goda krafter måste samarbeta.
Förra helgen besökte Edward O. Wilson Sigtunastiftelsen för att samtala om religion och vetenskap. Bakom inbjudan stod även den vetenskapliga stiftelsen Agora for Biosystems.
Edward O. Wilsons engagemang är präglat av situationen i USA. Där har kyrkorna en nyckelroll för den som vill påverka den allmänna opinionen. Därför blir det ur hans perspektiv också helt avgörande att väcka deras engagemang för miljöarbetet.
Även om Edward O. Wilson beskriver sig själv som icke troende, så är han kritisk till debattörer som Richard Dawkins med sin Illusionen om Gud och Sam Harris Brev till en kristen nation. Han beskriver dem lätt ironiskt som den militära grenen av ateismen.
”Deras misstag är att de tror sig kunna förändra folk genom att förolämpa dem.”
Själv efterlyser Edward O. Wilson samarbete och samtal. Han försöker medvetet få en dialog med evangelikala och fundamentalistiska kristna i USA. Väl medveten om att många har en nidbild av dessa kristna grupper.
”Men de är långtifrån dumma. Som alla andra förstår de om man räcker ut en hand och ber om hjälp. Jag är snarare imponerad av deras öppenhet.”
Edward O. Wilson har insett två avgörande saker. För det första så finns ingen motsättning mellan vetenskap och religion. För den andra behövs båda perspektiven, sida vid sida, om den globala uppvärmningen ska avvärjas.
I sin ungdom var han själv kristen fundamentalist. Kanske är det därför som han inser att religiös övertygelse är en alltför viktig drivkraft för att ignoreras.
Samma slutsats drar teologen Kerstin Andersson i veckans tidning, men från en helt annan utgångspunkt. Hon försöker forma en kristen miljöetik. Hon vill också visa hur miljöfrågorna kan få en slags existentiell förankring. ”Om människan ifrågasätter sin plats i tillvaron, och frågorna tillåts gå på djupet, kommer det att bli en stark motivation för människan att agera”, förklarar hon.
Båda ger uttryck för viljan att lyssna och pröva nya vägar. Samt modet att se hur komplexa och svåra de här frågorna är. Där ligger också hoppet. Världen behöver mer av den insikten och brobyggande istället för nya hotbilder av ”den andre”.
Dag Tuvelius
Förra helgen besökte Edward O. Wilson Sigtunastiftelsen för att samtala om religion och vetenskap. Bakom inbjudan stod även den vetenskapliga stiftelsen Agora for Biosystems.
Edward O. Wilsons engagemang är präglat av situationen i USA. Där har kyrkorna en nyckelroll för den som vill påverka den allmänna opinionen. Därför blir det ur hans perspektiv också helt avgörande att väcka deras engagemang för miljöarbetet.
Även om Edward O. Wilson beskriver sig själv som icke troende, så är han kritisk till debattörer som Richard Dawkins med sin Illusionen om Gud och Sam Harris Brev till en kristen nation. Han beskriver dem lätt ironiskt som den militära grenen av ateismen.
”Deras misstag är att de tror sig kunna förändra folk genom att förolämpa dem.”
Själv efterlyser Edward O. Wilson samarbete och samtal. Han försöker medvetet få en dialog med evangelikala och fundamentalistiska kristna i USA. Väl medveten om att många har en nidbild av dessa kristna grupper.
”Men de är långtifrån dumma. Som alla andra förstår de om man räcker ut en hand och ber om hjälp. Jag är snarare imponerad av deras öppenhet.”
Edward O. Wilson har insett två avgörande saker. För det första så finns ingen motsättning mellan vetenskap och religion. För den andra behövs båda perspektiven, sida vid sida, om den globala uppvärmningen ska avvärjas.
I sin ungdom var han själv kristen fundamentalist. Kanske är det därför som han inser att religiös övertygelse är en alltför viktig drivkraft för att ignoreras.
Samma slutsats drar teologen Kerstin Andersson i veckans tidning, men från en helt annan utgångspunkt. Hon försöker forma en kristen miljöetik. Hon vill också visa hur miljöfrågorna kan få en slags existentiell förankring. ”Om människan ifrågasätter sin plats i tillvaron, och frågorna tillåts gå på djupet, kommer det att bli en stark motivation för människan att agera”, förklarar hon.
Båda ger uttryck för viljan att lyssna och pröva nya vägar. Samt modet att se hur komplexa och svåra de här frågorna är. Där ligger också hoppet. Världen behöver mer av den insikten och brobyggande istället för nya hotbilder av ”den andre”.
Dag Tuvelius
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR