Det behövs verkligen ett fördjupat samtal kring risken att kyrkan och diakonin sekulariseras inifrån, skriver Gunnar Sundin i sin replik till Lennart Lindgren, direktor för Diakonistiftelsen Samariterhemmet.
I ditt svar på min fråga om Samariterhemmets varumärke bekräftar du avvecklingen av en hundraårig diakonal/pastoral tradition med ett starkt symbolvärde, det vill säga söndaglig högmässa i Samariterhemmets kyrka som hjärtat i den diakonala pulsen. Jag har svårt att se det som en utveckling. Samtidigt ger jag dig och dina medarbetare en eloge för ett idogt arbete under nio år.
Tyvärr tycker jag att du inte på allvar tar tag i den diakonala/teologiska kärnfrågan som jag aktualiserar, nämligen relationen mellan välfärd i allmänhet som nyttig och Gudi behaglig och diakoni i synnerhet som ett direkt utflöde ur Kristustron. Jag hoppas därför att andra gör det. Det behövs verkligen ett fördjupat samtal kring risken att kyrkan och diakonin sekulariseras inifrån.
Att du och jag i vidare tidningsdiskussion tävlar om vem som ”har rätt” avstår jag ifrån. I ett personligt brev till dig vill jag hellre utveckla mina tankar. Jag har ändå fått nog med bevis på att min oro inte är helt obefogad. Nu är jag nöjd med att ha kunnat ge röst åt mångas sorg och besvikelse. Sedan må ansvariga på olika nivåer lyssna till eller sluta sina öron för våra rop.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
, Teol.dr
LÄGG TILL NY KOMMENTAR