Rösta för en kyrka som vill vandra på korsets väg

Det stundande kyrkovalet ger alla medlemmar i Svenska kyrkan möjlighet att reflektera över vad som är kyrkans uppgift och vad som är centrum och periferi i kyrkans lära och liv. Kunskaperna om och intresset för kristen tro kan variera i medlemsleden, men samtliga röstberättigade medlemmar i Svenska kyrkan torde veta att symbolen för kristen tro är ett kors.

Denna märkliga symbol, avrättningsverktyget som har blivit ett tecken för seger och liv, står där orubbligt i centrum av kyrkan sedan 2000 år. Det är runt korset vi samlas som kristna och det är korset som skapar mönstret för den tro som vi bekänner oss till. Från död till liv. Den utgivande kärleken som segrar över ondskans makter.

Kyrkan är således varken något välmenande studieförbund eller någon traditionsvurmande hembygdsförening, utan kyrkan är en korsmärkt gemenskap som har fått uppdraget att förvalta tron på korsets förvandlande kraft och bereda väg för den världsordning som med Jesu ord kallas för Guds rike. Ett rike där våldet har släppt stryptaget om världen och där människans relationer till Gud, till varandra och till skapelsen präglas av tillit och försoning.

När världen nu ännu en gång drar efter andan av oro för den stora bomben och världens mäktiga män försöker övertrumfa varandra med potenta vapenarsenaler, så berättar evangelierna att en helt annan väg är möjlig. Nämligen den väg som Jesus själv vandrade; korsets väg vilket också är det radikala ickevåldets väg.

Med korset i centrum av vår tro är det förvånansvärt tyst inför kyrkovalet beträffande de frågor som rör den djupa transformeringen av världen. Det finns dock undantag. 2017 startades Katarinauppropet som arbetar för att Svenska kyrkan ska fortsätta stå upp för en human flyktingpolitik och för att Svenska kyrkan ska ta tydlig ställning mot svensk vapenexport.

Uppropet är en följd av det engagemang som väcktes i Katarina församling 2015 då församlingen tillsammans med Stockholms moské erbjöd ca 4000 transitflyktingar natthärbärge under den stora flyktingvågen. Denna insats ledde i sin tur till att det startades en rad samtal i församlingen om hur Sverige bidrar till krig och hur vapenexport kan kopplas till flyktingströmmar.

Katarinauppropet vill påminna om att vi som kyrka har en kallelse att vara salt och ljus i världen. Det är en kallelse som handlar om att i tillit till Guds godhet vandra på ickevåldets och den utgivande kärlekens väg, även när det är obekvämt och utmanar rådande samhällsordningar.

Katarinauppropet står inte bakom någon enskild nomineringsgrupp i kyrkovalet, men uppmuntrar alla som delar Katarinauppropets vision att lägga sin demokratiska röst på de kandidater som tar tydlig ställning i freds- och nedrustningsfrågor. Det är viktigt att rösta i valet nästa söndag, men ännu viktigare är det att vi som enskilda kristna och som kyrka fortsätter av vandra korsets väg. Det är när vi vandrar korsets väg som vi går den Uppståndne till mötes.