Karin Johannesson pekade nyligen i KT på en under de senaste decennierna förändrad utbildningssituation för blivande kyrkoarbetare (mer eller mindre underförstått för teologistuderande prästkandidater). Utvecklingen har enligt henne gått mot det sämre när det gäller möjligheten att utrusta kandidater via en genomtänkt sammanhållen utbildningsprogression och teologisk reflektion.
Det ligger mycket i det som sägs, inte minst om problemen med nätstudier, och ihopplockandet av högskolepoäng från olika lärosäten. Något lärosäte, Linköping universitet, har länge arbetat med en portfoliomodell för att tydligt och kontinuerligt arbeta med personlig och akademisk reflektion, men det har sina begränsningar i det av Johannesson lyfta sammanhanget, nämligen de religionsvetenskapliga lärosätenas tydliga sekulära status och inriktning.
Men det finns ett lärosäte i de svenskkyrkliga sammanhangen där de av Johannesson önskade teologiska reflektionerna och möjlighet att använda och utveckla dessa ”reflektioner i samtal och muntlig framställning”, redan tillämpas: Johannelunds teologiska högskola (JHT).
Från introduktionsveckan på de teologiska programmen och därefter genom hela den teologiska utbildningen finns ett utvecklat och genomtänkt teologiskt reflektionsstråk, men även en miljö där det under studieveckorna dagligen erbjuds morgonbön och veckovis mässa med genomtänkta övningsmoment för prästkandidaterna, som sammantaget tillgodoser just det som Johannesson efterfrågar.
Det är ingen överdrift att säga att denna utbildning rustar präststudenterna bättre än de som läser vid landets universitet. Vid JTH finns det även möjlighet att läsa kurser i själavård, i nya sätt att arbeta med att bygga kyrkan i en sekulariserad situation, och mycket mer som är direkt matnyttigt för blivande kyrkoarbetare.
Problemet just nu är att Svenska kyrkan märkligt nog, inte minst med Johannessons relevanta reflektioner om senare decenniers utveckling, inte ger sina prästkandidater möjlighet att fullt ut genomgå denna praxisorienterade teologiutbildning vid JTH, eftersom alla måste in dess egen pastoralteologiska variant.
I denna finns tyvärr inte möjlighet till samma långsiktighet och progression i teologisk och praxisorienterad reflektion som ges vid JTH. Det vore därför synnerligen önskvärt att återigen ge blivande kyrkoarbetare möjligheten att fullt ut genomgå den teologiska utbildning som de facto bäst svarar mot de behov som kyrkan har och som Johannesson tydligt pekar på.
Kjell O Lejon
professor vid Linköping
universitet och högskolerektor vid JHT
LÄGG TILL NY KOMMENTAR