Sälj inte prästgården till privata intressen

I Skärstad finns Växjö stifts vackraste belägna prästgård, enligt vår subjektiva bedömning. Här i kyrkbyn stod Skärstads vagga 1296. Både kyrka och prästgård har ersatts med nyare byggnader men fortfarande, 720 år senare, står de på samma plats. Mitt i biosfärområdet Östra Vätterbranterna är detta en unik kulturmiljö!

Kyrkorådet och kyrkofullmäktige har diskuterat försäljning av prästgården i Skärstad. Vi är en grupp familjer mitt i livet som har försökt att visa andra alternativ än att sälja prästgården. Vi har ett flertal gånger försökt göra vår röst hörd för en diskussion om olika alternativ.

Vi lämnade en namninsamling till kyrkorådet den 13 juni. Länken till den namninsamlingen skickades den 24 mars till kyrko-rådets ordförande där 77 personer stöder föräldrainitiativets petition om att skapa en mötesplats för bygden i samarbete med Svenska kyrkan. Ännu har vi inte fått svar på vår petition.

Vi i föräldrainitiativet försökte få till ett möte för att diskutera förslagen med kyrkoråd och kyrkofullmäktige. Men fick ingen inbjudan, inte ens då vi själva bad om att få till ett möte. I stället fattade man skyndsamt beslut om en försäljning nämnda datum.

Vi, som församlingsmedlemmar, utgår naturligtvis ifrån att förtroendevalda har ett intresse att lyssna på de som de företräder! Av okänd anledning fanns inget intresse för ett möte. Vi hade flera innovativa förslag:

Använda prästgården som församlingshem med diverse aktiviteter för barn, ungdomar och äldre.

Att studera historien kring kyrka och prästgård (tack Martin Giertz för ditt engagemang).

Möjligheter att sälja två andra fastigheter och söka projekt- och stiftsbidrag.

Möjligheter att använda Prästgårdsparken till flera aktiviteter som parklek och picknick för familjer, midsommarfirande, gökotta, friluftsgudstjänster, viskvällar med mera som skulle göra parken ned mot kyrkan till en naturlig mötesplats för människorna i Skärstad.

Prästgården kunde användas till vuxenpedagogisk verksamhet, som väl faller in under församlingens nyklubbade instruktion för ”Diakoni” och ”Undervisning” – men att låta folk i bygden få, utan betalning, leda träffar och studiecirklar utifrån sin kompetens och intresse.

Vår förhoppning är att hitta en plats där våra barn kan känna sig lyckliga och trygga men också en plats där vi kan mötas under otvungna former i byns vardagsrum – till vardag och fest, precis så mycket som var och en kan och har lust till.

I dag finns ingen självklar mötesplats i växande Skärstad. Men kyrkan har möjlighet att på detta sätt främja gemenskap mellan oss som lever här och bevara en unik kulturmiljö för kommande generationer.

Vi var därför åtta familjer som skrev ett debattinlägg i Jönköpingsposten för att uppmana fullmäktige att se på våra förslag och inte fatta beslut om försäljning vid det öppna extrainkallade mötet den 20 juni (midsommarveckan!).

Den nya kyrkoherden hade gjort en skrivelse till kyrkorådet som också bifogades som underlag till fullmäktige där hon med eftertryck lobbat för att ledamöterna ska rösta för en försäljning (!). Hon återgav innehållet i sin skrivelse inför beslutet i fullmäktige.

Det är viktigt att inför beslut beakta olika perspektiv så att det gynnar verksamheterna. Vi kan inte se att man inför beslutet har noga undersökt och redovisat alternativ.

Man försökte återge vårt förslag utan att någon av oss närvarande fick berätta. Vi hade som åhörare belagts munkavel av ordföranden. Märkligt att inte få gå i svaromål då ledamöter och kyrkoherden talar direkt till oss, och tydligt visar att de inte har satt sig in i vad vi uttryckt. Tre ledamöter ställde sig frågande till att beslutet skulle tas så skyndsamt.

Trots spänningen i luften så ställde en modig ledamot frågan: ”Tycker ni andra att frågan har diskuterats vid fullmäktige? Jag tycker själv att underlag saknas för att gå till beslut!” Ledamoten blev tillrättavisad och nedtystad!

Tyvärr så var upplevelsen från oss att vårt initiativ möttes mer av fientlighet av kyrkofullmäktige. Tidigt i den här processen fick vi ett intryck av att man eftersträvade dialog. Vi gladdes åt detta och bidade vår tid. I dag är förvåningen och besvikelsen över hur detta har skötts stor.

Att våra idéer och tankar har mötts mer av respektlöshet, lite hånfullt och nästintill arrogans, har gjort oss både besvikna och bestörta. Delaktighet är nyckelord för kyrkans framtid, därför vill att hela församlingen inbjuds till samtal i frågan, innan kyrkbyn säljs till privata intressen!

Familjerna:

Helena Perlerot

Knut Per Hasund

Christine Tallberg

Rickard Carlsson

Mattias Nystrand

Jenny Astner

Marita Hane

Susanne Staaf

James Chadwick