Samariterhemmets varumärke: Ingen avveckling, men utveckling

I en mycket lång artikel framställer Dr.Sundin Samariterhemmets nuvarande utvecklingsarbete som avveckling. Sanningen är den motsatta. Diakonissbyggnaden som finns på helsidesbild i Kyrkans tidning och som inrymmer ett kyrkorum ska renoveras och projekteringsarbete ska påbörjas. I fastigheten ska, även efter renoveringen, kyrkorummet bevaras och gudstjänster fortsättningsvis hållas där. Dock inte söndagliga högmässor.

Det pastorala ansvaret att upprätthålla ett gudstjänstliv i ett stadsdelsområde är primärt Svenska kyrkans och i vårt fall  Uppsala pastorats ansvar.  I samtal med pastoratet har det blivit tydligt att det inte finns resurser att tillsätta fler prästtjänster som skulle behövas för att upprätthålla högmässoverksamheten på söndagar. Att Samariterhemmet under många år lyckats göra det, är enbart på grund av alla frivilliga krafter som troget ställt upp. Att Dr Sundin anser att deras insatser nu plötsligt blir  värdelösa, får stå för honom. För oss behåller dessa frivilligas insatser sitt oändliga värde i all framtid.

I debattartikeln påstås också att gästverksamheten ska läggas ned. Det är inte heller sant. Så länge det går, bedriver vi där genom Uppsala stadsmission ett boende för ensamkommande barn och öppnade den för nyanlända under ett år. Det är om något ett dagsaktuellt diakonalt arbete. Styrelsen har alltså inte beslutat lägga ner gästverksamheten som påstås.  De gäster som vill bo på Samariterhemmet är fortsättningsvis mycket välkomna att bo i vårt Hotell Duvan.

Jag förstår att Dr.Sundin tänker tillbaka på gamla tider, men vi måste titta framåt och se vilka diakonala behov som finns idag. Därför planeras Diakonissbyggnaden att ställas om till utbildningslokaler av olika slag för barn och vuxna. Utbildning för barn och vuxna låg grundaren Ebba Boström mycket varmt om hjärtat och var hennes första prioriterade verksamhet. Där ser vi gärna ett långsiktigt samarbete med Svenska kyrkan som i sin tur kan skapa resurser att förnya och upprätthålla ett gudstjänstliv i Samariterhemmets kyrka.

I debattartikeln åberopas gångna tider som exempel på hur man får ekonomin att gå ihop. Bön och förbön lyfts fram. Bön för Samariterhemmet sker dagligen i vår kyrka och ska så fortsätta. Men avsevärda renoveringsbehov finns. Byggnaden, som visas på bild, har aldrig genomgått en totalrenovering sedan den byggdes 1918. Till det har pengarna aldrig räckt.

Vi vet att många i diakonkåren och bland Samariterhemmets vänner ber för Samariterhemmet. Det är vi glada för och är en viktig del i att all personal och styrelse orkat vända den ekonomiska utvecklingen dramatiskt. Under nio års tid har en fantastisk ekonomisk rekonstruktion genomförts. Därför har vi idag helt andra resurser att utveckla våra diakonala verksamheter, sköta om våra fastigheter och även ta fram utbyggnadsplaner, som fler äldreboenden, utökad demensvård, samt att på alla sätt stödja Uppsala stadsmissions utveckling.

Den redan beslutade detaljplanen ger Samariterhemmet möjligheter att tillskapa lokaler om ca 13.000 kvm, i diakonins tjänst.  En enkel jämförelse av Samariterhemmets diakonala verksamheter, mellan gångna tider och idag, ger vid handen att det diakonala uppdraget och de diakonala verksamheterna idag är större än någonsin tidigare i Samariterhemmets historia.

Samariterhemmets varumärke bleknar inte, det har redan, från att i mångt och mycket förknippats med landstinget, nu börjat återgå till diakonistiftelsen.

Slutligen välkomnar jag Dr.Sundins oro. Den och bön för Samariterhemmets framtid är alltid viktigt att lyssna till. Men Samariterhemmets tid som böneplats, och diakonal utvecklingsverkstad lever idag vidare med ännu större energi och målmedvetenhet.