Förhoppningsvis var det många som tog del av Anders Alberius intressanta debattinlägg med rubriken ”vilken kyrka skall bort” i Kyrkans Tidning nummer 7/14.
Anders uppmaning till alla förtroendevalda inom Svenska kyrkan som ansvarar för förvaltningen av våra kyrkor i enlighet med kulturminneslagens förpliktelser, borde resultera i en rik debatt i kyrkans tidning. Avsaknaden av repliker och nya infallsvinklar i ämnet leder onekligen till en slutsats om att det finns en anmärkningsvärd överrepresentation av kyrkopolitiker som saknar insikt om de utmaningar många enskilda församlingar står inför.
Det är kanske rent utav så att kyrkans vård och underhållsplaner ligger bortglömda och olästa på någon hyllvärmarsektion i kyrkokamrerens innersta arkiv. Förmodligen är det så att den ekonomiska verkligheten i många småförsamlingar med kyrkor med stora renoveringsbehov resulterat att man helt enkelt inte kan hantera frågan rent mentalt, då församlingens egeninsats utöver kyrkoantikvariskt bidrag, inte finns när kyrkoantikvarisk restaurering måste verkställas.
I takt med att det allmänna prästadömet ifrågasätts i allt högre grad och därmed kyrkotillhörigheten, urholkar Svenska kyrkan sin finansiella förmåga att långsiktigt väl förvalta ett omistligt kulturarv. Därför är det hög tid för många församlingar att hitta nya vägar genom samverkan med nya intressenter som då kan säkerställa kyrkans kulturarv. Det har samlats mycket skatter i samhället i modern tid och när sockenkyrkan mitt i byn håller på att förfalla, finns det många som vill dela med sig, om bara rätta kanaler finns.
Gert Ivarsson
förtroendevald i Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR