Psalmsången gynnas om tonarten sänks. Det anser debattör Ingegerd Åkerblom.
När jag läste Lars Tillenius inlägg med rubriken ”Bjud upp till psalmsång” i Kyrkans Tidning nummer 5/17 tänkte jag omedelbart: äntligen!
Är 86 år gammal och började sjunga i kyrkokören redan under skoltiden – från sopran till altstämman. Med åldern har rösten sjunkit och jag kan inte sjunga med i psalmerna utan att sänka rösten en hel oktav. Det låter och känns inte bra. Att sänka tonhöjden något skulle betyda mycket.
Vilka är kyrkobesökarna? Till stor del äldre damer som gärna vill men inte kan sjunga med. Hur känns det för dem att bli utestängda ifrån en så västentlig del av gudstjänsten?
Under mitt arbete i en av Svenska kyrkans församlingar försökte jag påverka organisten att sänka tonarten – åtminstone i vissa psalmer som går väldigt högt. Men detta väckte ingen förståelse. Psalmen skall spelas och sjungas i en viss tonart. Det gör inget om alla inte sjunger med.
Vad kommer det sig att frikyrkorna alltid har en så livlig psalmsång? Kan det bero på tonarten? För deras deltagare är väl lika gamla som de i Svenska kyrkan? Tänk om präster och musiker!
Ingegerd Åkerblom
Trollhättan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR