Sätt stopp för orimlig lönesättning

Den som arbetar i kyrkan ska ha en så god lön att det går att klara sig på den och sätta uppdraget i fokus. Befattningen måste också värderas på ett rimligt sätt. Vilken lön och övriga anställningsförmåner som en anställd har är främst ett ansvar för kyrkan som arbetsgivare. Det kan inte vara upp till den anställde själv. Vi tar därför avstånd från att enskilda skuldbeläggs för sin lön. Finns orimligheter uppåt eller nedåt är det kyrkans gemensamma ansvar. Vi välkomnar därför den diskussion om lönesättningen som pågår i Kyrkans Tidning.
Det är viktigt att lönesättningen är rättvis, möjlig att förstå, logisk och relaterad till det samhälle vi lever i. Så är det tyvärr inte nu på flera sätt. Det är obegripligt även för en biskop med överblick över pastorat och kanslier hur exempelvis en kyrkoherde i ett pastorat med 2   000 kyrkotillhöriga och få anställda kan ha samma lön som en kyrkoherde i ett annat pastorat med 22 000 kyrkotillhöriga, ett stort antal anställda och mer kvalificerat ledningsansvar.

Mellan kyrkoherdar i de nya storpastoraten finns löneskillna- der som varken kan förklaras med skillnader i befattningar, lokala förutsättningar eller personlig kompetens. I vissa lokala sammanhang är kyrkoherdarna och prästerna de högst betalda och tillhör i realiteten en ekonomisk överklass. Inte heller de ska skuldbeläggas. Men det är inte bra för kyrkan, gemenskapen mellan människor och kyrkans trovärdighet i samhället. I områden med dyra bostadskostnader och hög generell lönenivå är kyrkoherdarnas och andra chefers löner däremot inte så orimliga. Många faktorer behöver vägas in när lönerna bedöms: befattningens krav, ansvar, arbetstider och belastning, kompetens, kostnadsläge m.m.

Det nuvarande lönesystemet med centrala avtal och individuell lönesättning fungerar inte när det finns många lokala arbetsgivare med varierande kompetens och utan tillräcklig samordning, oklara kriterier och tillämpning av dem i lönesättningen och när i praktiken arbetstagare och arbetsgivare spelas ut mot varandra. Det verkar som om det nuvarande lönesystemet lockar fram det sämsta: personligt tyckande, individualism, girighet, brist på genomskinlighet och orättvisa.
En annan konsekvens av den splittrade och individualiserade lönesättningen är att alltför stort fokus läggs på den enskilde befattningshavaren, där det individuella och lokala blir helt avgörande med oklart samband med det gemensamma för kyrkan.

Det borde rimligen vara så att lönesättningen i huvudsak avgörs av befattningens krav i olika avseenden, kostnads- och löneläget i samhället samt rekryteringsmöjligheterna. Det är arbetsgivarens ansvar att anställa en befattningshavare som klarar arbetet och är värd den lön som ges.
Vi tror också att de flesta skulle föredra en jämförbar och begriplig lönesättning framför nuvarande lönesättning som ofta kan uppfattas som godtycklig och på väsentliga punkter stå i strid med de grundläggande värden som kyrkan i övrigt står för. Lönesättningen måste vara etiskt försvarbar och återspegla en moraliskt ansvarig grundhållning.
Förvaltningen av resurserna kan inte särskiljas från kyrkans budskap. Det verkar som om lönesättningen alltför ofta har förlorat det sambandet och därmed i handling motverkar budskapet. Ingen ska dock tro att dåliga löner för kyrkans anställda skulle göra det hela bättre.

Vi anser att orimligheterna i lönesättningen i huvudsak beror på att lönebildningen i Svenska kyrkan inte fungerar på ett bra sätt. Ser vi på löneutvecklingen sedan år 2000 finns stora skillnader mellan olika grupper, oförklarliga skillnader mellan anställda i samma kategori, och ibland oförsvarbara nivåer i förhållande till det samhälle som kyrkan är en del av.
Ansvaret för det här delas av många. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och de lokala arbetsgivarna är tillsammans med fackliga organisationer delar i detta system. Vi anser dock att det yttersta ansvaret för att se till att det finns ett fungerande system för lönebildning ligger på kyrkomötet. Det är dags att utvärdera löneutvecklingen och att åtgärda system-felen när det gäller lönebildningen.

Ragnar Persenius
biskop i  Uppsala
Thomas Söderberg
biskop i Västerås