Den ena katastrofen följer på den andra och nu senast lämnade den musikaliska expertisen professor Karin Nelson revisionsgruppen för att hon nekades tillgång till ett dokument hon önskade med motiveringen att de rörde sig om arbetsmaterial och att man hade som princip att inte dela ut sådant.

Då nu Karin Nelson faktiskt utsetts att just arbeta med materialet ter sig detta mycket märkligt. Förklaringen står nog att finna i att dokumentet är starkt kritiskt till såväl process som resultat samt att författaren framhållits som en expert som legitimerar handboksförslaget, även då han själv dementerar detta.

Trots alla rop på transparens och öppenhet motarbetas varje form av kritik. Stundtals blir försvarstalen i den kyrkliga pressen nästan twitterartat patetiska.

Vi som under hela processen förhållit oss kritiska inser allt klarare att denna handbok riskerar att drivas igenom till varje pris. Trots detta vill vi fortsätta att sätta fingret på de ömma punkterna och påtala alla fel och brister eftersom vi tror att denna väg bär åt ett felaktigt håll och hotar både tradition, mångfald och nyskapande.

Vi inser förstås de dåliga oddsen men vill att våra synpunkter ska stå i skrift då denna eventuella handbok i framtiden blir före­mål för forskning. Det är min övertygelse att Khb86 kommer att bli den sista enhetliga handboken i vårt land. Jag vet att det redan planeras för alternativa handböcker. Psalmboken lär gå samma öde till mötes och snart har vi det ungefär som man har det i England där församlingarna själv får välja liturgi och psalmbok.

Jan H Börjesson