Ska en förnyelse av språket för Gud ske i skymundan?

När Jesus skrivs som hen handlar det om ett ”identitetspolitikens intrång i Kristi kidnappade kyrka”. Sådant hör inte hemma i kyrkan, som jag förstår Jonas Martinsson (Kyrkans Tidning nummer 2/18). Men när Gud kallas han, Herre, konung, Fader (stundom allsmäktig) och Jesus omtalas som Herre, Konung, Mästare, fridsfurste… Vad är detta om inte identitetspolitik, om än av äldre datum?”Jamen det står ju så i Bibeln?!” Blir en äldre tids identitetspolitik bättre, mer trovärdig som fäste för min tro, av att den förekommer i Bibeln?

Personligen delar jag uppfattningen att innebörden av den eller den ordalydelsen i Bibeln inte bara, kanske inte ens främst, utvinns genom att läsa innantill och sen citera ordagrant. I lika hög grad rör det sig om att ha öppet sinne för vilka normer som den eller den Bibeltexten har bidragit och fortfarande bidrar till att underblåsa. I förekommande fall: Vilka normer – med avseende på kön – har hämtat och delvis fortfarande hämtar näring från ett språk i vilket allt av vikt, vad som kan kallas meningsbärande rotmetaforer, tillskrivs manligt kön?

Ytterst handlar det om frågan om det är språket för Gud som är trons föremål eller Gud. En som under många år arbetat med denna frågeställning är Brian Wren: välrenommerad brittisk psalmförfattare med akademiska examina i såväl teologi som moderna språk, teologie hedersdoktor, internationellt uppmärksammad för ett nydanande språk vad gäller teologin i psalmtexter, särskilt med avseende på kön. Han skriver: ”Patriarchal Christianity is in danger of worshipping an idol, and we are not protected from idolatry by the fact that much of our God-language is biblical.”

En annan kommentar i senaste numret av Kyrkans Tidning handlar om att inte ”provtänka” i det offentliga rummet. Men varför skulle ett seriöst arbete med förnyelse av språket för Gud ske i skymundan? Vi vet idag att vi lever i ett kosmos under ständig utvidgning. Vill kyrkan med sitt budskap göra anspråk på relevans i denna process, då behövs ett språk för treenig Gud, även det under ständig utvidgning.