REPLIK. Det är felaktigt att påstå att inte alla stifts skogsförvaltning har en certifiering. Det påpekar debattörerna Erik Ling och Sofia Bäcklund i sin replik.
I Kyrkans Tidning nummer 48/17 ifrågasätter Lars Rännegård och Martin Storteig Lund miljöhänsynen i Svenska kyrkans skogsbruk. I deras resonemang förekommer flera felaktigheter, bland annat när det gäller vår miljöcertifiering, som vi vill belysa.
Vi som förvaltar skog inom Svenska kyrkan är helt överens med debattörerna om att biologisk mångfald är oerhört viktigt och därför gör vi stora insatser för att gynna den. Det handlar till exempel om olika former av hänsynsytor och detaljhänsyn vid avverkningar, anpassningar i brukandet, åtgärder för att gynna olika arter och avsättningar av flera slag. Det här är något som vi har mål och krav kring och som vi kontinuerligt följer upp.
Vi kan däremot inte sätta mål för biologisk mångfald som går att följa upp på bestånds- eller fastighetsnivå i ett landskap där våra fastigheter utgör en bråkdel.
Självklart kan saker alltid förbättras, men sammantaget gör vi mycket för att gynna biologisk mångfald, både i närtid och på lång sikt. Att bortse från det omfattande arbetet ger inte en rättvisande bild av skogsförvaltningen inom Svenska kyrkan.
Skogsbruket inom samtliga stift är certifierat enligt Forest Stewardship Council (FSC), Programme for the Endorsement of Forest Certification (PEFC) eller enligt båda systemen. Både FSC och PEFC bygger på en balans mellan miljöhänsyn, sociala hänsyn och ekonomisk hållbarhet. Att påstå att inte alla stifts skogsförvaltning har en certifiering är felaktigt.
Svenska kyrkans skogsförvaltning har i uppdrag att förvalta tillgångarna så effektivt som möjligt och med bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Uthållighet är ett nyckelord. Det innebär i praktiken en balans mellan ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, som manifesteras i krav och mål inom våra certifieringar.
Det går naturligtvis att ha olika uppfattningar om balansen mellan de olika värdena. En sådan avvägning sker när skogsbruksstandarderna i certifieringssystemen tas fram och vid de återkommande revisionerna av systemen. I den processen finns både den ideella naturvården och sociala intressenter med. Att kalla det för ”tunnelseende” ger inte en korrekt bild av arbetet som görs inom ramen för ett uthålligt skogsförvaltande.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR