Släpp taget om krampen

Många angelägna samtal pågår om kyrkan, hennes uppdrag och framtiden. Mycket tänkande verkar handla om resultatsiffror, verksamhetsökning och nya, festliga koncept. Annat handlar om att bevara kärnan och traditionen.

Omvärldsanalyser dyker upp då och då. Dessa berättar för oss om hur samhället runt omkring oss ser ut; befolkningssammansättning, åldrar etc. Man skulle kunna tro att vi vet väldigt mycket om vår omvärld och har goda instrument för att  forma en verksamhet som appellerar till människor i vår tid. Men så ser verkligheten knappast ut.
 
Vi lever i högsta grad i en tid av andligt sökande och intresse för livets stora frågor. Det skulle vara spännande att få veta hur många människor som varje vecka söker sig till samlingar med erbjudanden som handlar om livets stora frågor. Jag tänker på utövande av olika program och tekniker, på idé-mässiga samtal och möten, på samlingar som inbjuder till stillhet, meditation och bön, dock inte i kyrkornas hägn.

I kyrkan vet vi mycket om de andra stora religionerna. Vi har, tack och lov, bejakat religonsdialogen.
Men vad vet vi om den domän som inte bär namn av en viss religion? En domän som, inte sällan slarvigt, sammanfattas i begreppen New Age eller Nyandligheten? Vad vet vi om den stor andliga längtan som idag får människor att söka sig till sammanhang av icke-kyrklig natur, men där sökandet och längtan tas på allvar?

Bevarandets kramp gör oss mycke trötta. Att sitta och krampaktigt försöka hålla fast om det som varit, utmattar oss. Förflackning och förytligandet gör kyrkan ganska ointressant i en tid då människor söker djup och mening,människor mätta och trötta av välstånd, aktiviteter i massor och enorm stress.

Att våga lämna och öppna upp för nya viktiga samtal och dialoger, orkar vi det? Utbildningar och kurser som putsar på ytan har vi ägnat oss åt i många år nu. Det är kanske dags att öppna dörren och möta den eld av andlighet och längtan som drar fram, alldeles intill oss.

Rigmor Borg
Präst i Kullavik

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Längtan
Amen! Det är så viktigt och alldeles nödvändigt att ta människors längtan på största allvar och möta dem precis som de är i sin tro!
Margareta P å Österlen
Jag håller alltjämt på med att försöka få tag i Irenaeus skrifter, och den fjärrlånebok jag haft hemma ett tag och läst i lite av och till visar hur Irenaeus tog reda på allt han kunde om de som försökte leda människor vilse med diverse avgudaläror. Ur den synpunkten är det förstås viktigt att känna till även andra uppfattningar om vad andlighet kan innebära. Men den som vill tjäna Gud Fader i tro på Jesus Kristus bör se till att nogsamt minnas de varningar både Jesus Kristus och hans lärjungar utfärdade för de andar som inte kommer från Gud, utan är just utsända att vilseleda. Minns alltså att den som inte bekänner Jesus Kristus som Guds utsände, smorde - Sonen och Vår Herre - den anden hör inte till Gud Fader. Jag kan försäkra ur egen erfarenhet att den andliga världen inte är att leka med - där kan många gå vilse och det rejält. Jag förutsätter att Rigmor Borg inte avfärdar Jesu Kristi förkunnelse från Gud Fader som att som hon uttrycker saken: "...krampaktigt försöka hålla fast om det som varit.."! För Jesus Kristus har ju manat oss att lära ut allt det som han lärt oss! Kärlekens evangelium om omvändelse till Gud Fader och frälsning genom tro på Jesus Kristus ÄR alltjämt! MPåÖ
Anders
Frågan diskuteras också här: http://www.kyrkanstidning.se/debatt/prova-allt-och-behall-det-som-ar-gott
Maria Stade
Så angeläget och aktuellt! Den kyrka som står säker i sin egen kristna förankring behöver inte vara rädd för att lära känna en andlig längtan och ett sökande som inte har kristna förtecken. Det avgörande är viljan till fördjupade samtal om tro och mening där människor kan finna vägar att närma sig Gud, på sitt eget sätt. I modiga församlingar existerar redan denna dialog, där känner människor sig välkomna att dela sina existentiella tankar och känslor utan värderingar och färdiga svar. Vari ligger Svenska Kyrkans skräck för det som kallas "new age"? Om jag är trygg i min egen relation med Jesus Kristus och Gud kan jag glädja mig åt varje enskild människas andliga sökande, se det som förenar och hitta mötesplatser som visar Guds olika ansikten. Ett gammalt talesätt lyder: "Det finns många vägar till bergets topp, men när vi väl kommit dit är utsikten densamma". Gud är En.
Margareta P å Österlen
Utsikten, Maria Stade, är inte riktigt densamma mellan oss kristna, vars tro genom Jesu Kristi förkunnelse manar oss att älska Gud Fader och älska våra nästa såsom oss själva resp. t.ex. de som anser att allt är förutbestämt av tidigare gärningar och att det onda vi utsätts för av medmänniskor är något vi ådragit oss och skall tiga och ta emot och det vi själva tillfogar andra kan på motsvarande sätt läggas på ett sådant konto: tidigare livs karma. Det är farliga vägar att ta till sig och utsätta sig för på samma sätt som det är ytterst farligt att söka "andlig vägledning" hos någon som inte följer Jesu Kristi förkunnelse om kärlek mellan människor i ord som i gärning. Rädsla för och respekt för är två helt olika vägar: Man kan respektera sin nästas tro, utan att vare sig fördöma eller ta till sig. Varningen för avgudar är väl motiverad som allting Jesus Kristus manade oss att tänka på. Margareta Persson å Österlen
En anonym en
Margareta P: "För Jesus Kristus har ju manat oss att lära ut allt det som han lärt oss!" Det som HAN har lärt oss. Okej. Men kyrkan försöker lära ut någonting ANNAT ÄN just DET. Jesus lär i evangelierna att vi inte kommer till Gud om vi inte fullständigt förlåter våra medmänniskor. Han uttrycker detta med hjälp av många olika liknelser. Och ibland säger han det i mera klarspråk. Kyrkan lär att vi kommer till Gud om vi tror att Jesus har dött för våra synder. På så sätt kör man över det som Jesus själv säger och lurar folk. Även om det skulle vara så att Jesu död hade varit Guds sätt att göra Sitt förlåtande möjlig från Sin sida, så måste vi ändå lösa problemet med att tillgodogöra oss denna förlåtelse. Det av många kristna hatade verket En Kurs i Mirakler går i botten med frågan om förlåtelse, vad den betyder i praktiken, varför den är nödvändig, hur ska man gå tillväga för att förlåta i den bemärkelse som Jesus talar om vilket skiljer sig från vad denna världen menar med förlåtelse. Rigmor Borg: "Förflackning och förytligandet gör kyrkan ganska ointressant i en tid då människor söker djup och mening.." Å andra sidan känns det som att det djupa skrämmer folk.
En anonym en
Margareta: "..det onda vi utsätts för av medmänniskor är något vi ådragit oss och skall tiga och ta emot och det vi själva tillfogar andra kan på motsvarande sätt läggas på ett sådant konto: tidigare livs karma." Varför skulle något ont drabba just OSS om det inte var VI själva som ådragit oss det? Om vi tror att vi är goda och de andra onda så är vi tyvärr bara självgoda. Det är vad vi innerst inne, omedvetet tänker, som återvänder till oss som en boomerang och ser ut som utifrån kommande ondska. Däri ligger också problemets lösning. Vid kan FÖRLÅTA allt detta (och oss själva!) i enlighet med Jesu lära och därmed få en helt annan UPPLEVELSE av det som händer i världen. Annars sitter vi fast i den onda cirkeln. Vi hatar världen och beskyller den för allt möjligt vilket håller det hela igång i all evighet. Förlåtelsen är vägen ut ur det. Det av oss upplevda onda försvann inte genom ett Jesus dog på korset utan det försvinner när vi släpper taget om det.
Margareta P å Österlen
@"en anonym en" 10 apr, 16:04 o 16:18: Jag har tidigare avslutat diskussion med dig av två skäl: 1) du gör, fegt anonym, reklam för en fullständigt livsfarlig skrift, vars själva titel bör avskräcka varje troende kristen, eftersom det uppenbarligen inte är vad Jesu Kristi förkunnelse från Gud Fader lärde ut; 2) du har uppenbarligen inte tro på det Jesus Kristus lärde ut, men låt mig ge dig tre exempel att begrunda: A-C. A) Jag citerar den för oss alla kristna som tror med uppriktiga hjärtan centrala bönen Fader Vår, som Jesus Kristus lärde sina lärjungar och därmed oss: "...förlåt oss vår synd, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro..." B) Återstår frågan: Vad är synd? Jesus Kristus svara själv i Johannes evangelium, ord direkt från Gud Fader: "De tror inte på mig". C) Jesus Kristus talar både gällande den broder som felat och ångrar sig och om att älska både onda och goda såsom Gud Fader själv låter sitt goda: sol och regn komma alla till del: dvs att inte söka egen hämnd och därmed begå synd, dvs bryta mot de bud Gud Fader givit oss att följa - vår bruksanvisning på livet... Att bryta Gud Faders lag visar att vi inte respekterar Honom som Vår Fader; att älska är vägen! MPåÖ
Hanna Drakengren
Tack. Du ger ljus i en kyrka jag börjat tappa hoppet om. En kyrka som tappat andligheten.och bara blivit politisk. Och sen undrar man varför folk inte kommer...
SteNord
Många behöver bli lyssnade till i sitt andliga sökande. Det blir man sällan i SvK. Och om den kristne hör något i sökarens erfarenhet som avviker från NT, så reagerar den med förskräckelse och avståndstagande. Så då får ju sökaren söka nån annanstans. Enkelt.