Sluta diskriminera Europas minoriteter

Europas minoriteter och immigranter har en tuff sits. Det visar den omfattande undersökning som FRA, byrån för grundläggande rättigheter inom EU, låtit genomföra.
Sammanlagt 23 500 personer har fått svara på om de utsatts för diskriminering eller rasistiska brott (se sidan 2). Svaren förskräcker. Romer i Tjeckien, nordafrikaner i Italien och somalier i Finland visar sig vara några av de värst utsatta grupperna.
Bilden som framträder är knappast smickrande för Europas del. Särskilt allvarligt är att diskriminering slår så hårt i arbetslivet och inom utbildningsväsendet.

Alarmerande är också att så få av de drabbade bryr sig om att anmäla diskrimineringen. Inte ens överfall eller rasistiska brott anmäls. Åtta av tio anmäler inte diskriminering, nästan sju av tio avstår från att anmäla hot eller överfall. Av den enkla anledningen att få tror att det leder någonvart. Många vet inte ens om att det finns lagar i EU mot diskriminering.
Genomgående tycks etnicitet vara den utlösande faktorn. Religion spelar däremot en underordnad roll, enligt de muslimer som svarat på FRA:s enkät. Endast tio procent tror att diskrimineringen enbart beror på deras religion.
Däremot spelar kläderna ingen avgörande roll. I alla fall i ett europeiskt perspektiv. Vilket är värt att notera efter den senaste tidens uppflammande debatt om burka och niqab, inte minst i Frankrike. De muslimer som svarat på enkäten tror inte att traditionella religiösa kläder ökar risken för att bli diskriminerad.

Men det ska tilläggas att många svenska muslimer har en annan erfarenhet. Det visade inte minst vittnesbörden från flera av deltagarna under konferensen Tro på jobbet i höstas. Många berättade om egna och andras erfarenheter av diskriminering, där både religion och kläder spelat en avgörande roll. En bild som också bekräftades av diskrimineringsombudsmannen Katri Linna.
Vad kan då vi i EU göra för att det inte ska se likadant ut om tio år. Eller vara än värre?
Första steget är det mest uppen­bara. Nämligen insikten om hur illa det är ställt. FRA:s rapport är som att ha kört EU:s medlemsländer genom en besiktning hos Svensk bilprovning. Många bor­de få körförbud på en gång, med tanke på hur situationen ser ut.
Nästa steg handlar om att bilda opinion. Vägra acceptera att EU:s minoriteter behandlas som andra klassens medborgare.
I många fall är diskrimineringen så grov och uppenbar att det inte finns mycket att diskutera. Det som behövs är konkreta åtgärder.

I andra fall handlar det om att lösa vardagliga situationer där konflikter uppstår. I måndags fälldes Arbetsförmedlingen i Älmhult för diskriminering. De hade stängt av en muslimsk man från aktivitetsstöd. Orsaken var att han inte tagit i hand när han hälsade på en kvinnlig representant från företaget där han sökt praktikplats.
Den situationen borde ha kunnat lösas ett annat sätt. Utan en konflikt där kvinnan blir djupt sårad och mannen förlorar sitt ekonomiska stöd. Men det kräver en ökad kunskap om varandra. Vad är rimliga krav och en rimlig förväntan? Från både arbetsgivare och arbetstagare. Okunskap skapar osäkerhet.
Allt är naturligtvis inte heller acceptabelt bara för att någon hänvisar till sin religion. Men många gånger uppstår problem helt i onödan.

Sist men inte minst. De europeiska kyrkorna skulle kunna spela en avgörande roll, om de bara vill. Tillsammans har de ett finmaskigt nätverk utan motsvarighet i Europa. De når ut i minsta by, deras medlemmar finns i politiken, i företag och på skolor. Om kyrkorna på allvar engagerar sig mot diskriminering kan de göra skillnad. Inte minst när det gäller att långsiktigt påverka attityderna. Nolltolerans är den enda rimliga visionen.
Den europeiska kyrkokonferensen, KEK, har utlyst 2010 till migrationens år. Det är bara att hugga i.
Dag Tuvelius