Socialt engagemang gör kyrkan synlig

Äldreboenden, sociala arbetskooperativ och skolor är verksamheter som i dag ofta anses ligga utanför församlingarnas kompetensområden. Kyrkomötet har i år möjlighet att besluta om ändringar i Kyrkoordningen som kan inspirera många församlingar att tänka nytt. Vi delar dock inte kyrkostyrelsens uppfattning att undanta kyrkliga begravningsbyråer.
Sommaren 2010 hade vi förmånen att besöka den lutherska kyrkan i Tanzania, den näst största i världen. Ett av många bestående intryck är kyrkans sociala roll och ansvarstagande i samhället, inte minst i det nordvästra Karagwe-stiftet. Vi besökte bland annat skolor, sjukhus, barnhem, hälsovårdsarbete, verksamheter för att förebygga och minska effekterna av hiv/aids – allt med den lutherska kyrkan som huvudman. För en del verksamheter är staten delfinansiär och en samverkan är självklar. Ett projekt har startats för att bygga ett universitet med inriktning på jordbruk och miljö, mark har redan reserverats, och efter att ha träffat ledningen för stiftet är vi övertygade om att det kommer att förverkligas inom överskådlig framtid.

Debatten här hemma visar att det fortfarande finns en viss tveksamhet inom Svenska kyrkan inför att församlingar ska utveckla verksamheter i egen regi inom det sociala arbetsfältet. Många utgår än i dag från den historiska, kommunala kompetensfördelningen – att social verksamhet ska bedrivas av den offentliga, skattefinansierade sektorn och att ”det andliga” lämnas åt kyrkan. Under lång tid var det till och med förbjudet för kyrkan att , på grund av i lag reglerade kompetensområden, agera inom det socialpolitiska området.

Vi ser i dag stora förändringar i den offentliga sektorns sätt att se på andra aktörer i välfärden, och nu möjliggörs även en offentlig finansiering av verksamhet som drivs av idéburna organisationer. Därigenom har begreppet social ekonomi utvecklats. En vedertagen definition är att det avser organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. De drivs huvudsakligen av föreningar, kooperativ, stiftelser, och har allmännytta eller medlemsnytta – inte vinstintresse – som främsta drivkraft.
Genom våra erfarenheter av lutherska kyrkans sociala arbete i Tanzania har vi stärkts i vår uppfattning att när kyrkan tar ett helhetsansvar för ande – kropp – själ, blir hon tydligare som kyrka. Det hör till kyrkans grundidentitet att ha den helhetssynen.
När nu möjligheterna öppnas ser vi det därför som naturligt att Svenska kyrkans församlingar är aktivt delaktiga i utvecklingen.

Svenska kyrkan har mycket goda förutsättningar för att vara en kraftfull aktör inom den sociala ekonomin! Det kan vara skola, äldreboende, bibliotek, kyrkliga begravningsbyråer eller lokal bygdeutveckling. I de lokala församlingarna finns kunskapen om behov och möjligheter. Förutsättningarna varierar mellan liten och stor församling, mellan storstad och glesbygd, mellan syd och nord. Verksamheten måste givetvis också drivas inom juridiskt och ekonomiskt ansvarsfulla former.

Därför tycker vi att det är glädjande att Kyrkostyrelsen till årets kyrkomöte föreslår en ändring i kyrkoordningen som klargör att en församling får bedriva näringsverksamhet. Kyrkostyrelsen vill begränsa det till verksamhet som har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift, vilket i sig borde öppna för många spännande samtal om vad det innebär. Märkligt nog undantar kyrkostyrelsen kyrkliga begravningsbyråer, vilket vi anser är verksamhet med mycket naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift. De lokala förutsättningarna borde vara avgörande och förtroendet ges församlingarna att bedöma och agera – inom ramen för domkapitlets tillsynsansvar.

Vi menar dock att kyrkostyrelsens förslag är ett steg i rätt riktning och att det kan stärka kyrkan att återigen blir en integrerad del av samhället. Genom att ta ett helhetsansvar för ande, kropp och själ stärks församlingarnas roll i samhället. Vi lär av våra systerkyrkor i andra delar av världen.

Thomas Söderberg
biskop i Västerås stift   

Marianne Kronberg
diakon i Vantörs församling,
Stockholms stift