”Att ta pastorala perspektiv inklusive ekonomisk bärkraft på allvar innebär nej till storpastorat”, skriver Bexell i Kyrkans Tidning nummer 4/15.
Men det är en missuppfattning, det pastorala ansvaret ligger kvar på församlingarna. Pastoratet svarar för den gemensamma verksamheten men har enbart ett övergripande ansvar för församlingarnas pastorala arbete.
En mellannivå bör skapas i Göteborgs pastorat, församlingsgrupper som gärna kan baseras på alternativet med nio enheter. Storpastoratet behövs för fortsatt solidaritet mellan rika och fattiga församlingar och för allt som bäst görs gemensamt.
Splittras Göteborg kommer ekonomisk bärkraft att variera kraftigt. Särskilt dålig ekonomi får de invandrarrika delarna av staden och innerstaden. Orsaken är inkomstskillnader, olika kyrkotillhörighet och ojämn fördelning av institutioner och kyrkor.
Flera pastorat behöver höja kyrkoavgiften kraftigt om verksamheten ska behållas, medan andra kan sänka sin. Men göteborgaren accepterar inte olika kyrkoavgift i olika delar av staden – församlingarna har ju haft enhetlig avgift sedan 1883. Så fattiga pastorat får dra in tjänster, stänga kyrkor och minska den pastorala verksamheten. Är det att ta pastorala perspektiv på allvar?
Hans-Olof Andrén
Mats Rimborg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR