Svenska kyrkan behöver en starkare självförståelse

Är vi nöjda med resultatet, när till och med ”vanligt folk” i ett av världens mest sekulariserade länder börjar tycka att Svenska kyrkan är lite för tam? Frågan ställs av Josef Edebol.

En människas självförståelse är som ett isberg, där det finns en synlig del som är relativt liten i förhållande till vad som finns under ytan. Den där explicita självförståelsen, det man säger och tänker om sig själv, förhåller sig till olika sorters outtalade tankemönster.

Om vi till exempel träffar en människa som säger att hon är väldigt stolt över sig själv men som ständigt går med böjd rygg, som handlar undfallande, som inte gillar att göra sig hörd – till slut kommer vi tänka att hon i själva verket inte alls är stolt över sig själv, fastän hon säger det. Vi väger automatiskt samman det vi möter till en helhet, och vad självbild beträffar gör det att en del kommer från explicita uttalanden men en väldigt stor del från saker som är outtalade.

Ecklesiologi är kyrklig självförståelse. Forskaren Jonas Ideström har skrivit om begreppen implicit och explicit ecklesiologi. Vår ecklesiologi är explicit, exempelvis när vi säger att kyrkan är en, helig, allmännelig och apostolisk.

Men den kan också vara implicit, outtalad. Det implicita kommer till uttryck i hur kyrkan handlar och talar. Jag vet inte vad ni ser – jag skulle gärna höra om ni har tid över – för egen del har det blivit tydligt att det finns ett ökande glapp mellan kyrkans explicita och implicita självförståelse. Jag ska konkretisera.

Gör som många tyvärr gjort den senaste tiden, googla ”utträde Svenska kyrkan”. Den första länken man kommer fram till går till kyrkans egen informationssida om utträden. Där möts man bland annat av en beskrivning av vad man stödjer med kyrkoavgiften och vad församlingen gör under sju punkter: öppen förskola, gemenskapsträffar för äldre, rikt musikliv, underhåll av kyrkobyggnader, förmedling av hopp till dem som drabbats av sorg och smärta, uttryck av glädjen man känner av att ha fått barn eller funnit en partner, medverkan i att bygga ett så bra och tryggt samhälle som möjligt.

Ett annat exempel är diakonen Daniel Norqvists artikel idag i Metro, där han tackar alla som lämnat Svenska kyrkan för vad de med sin kyrkoskatt hade bidragit till rena kläder, mat för dagen, psykoterapi, flyktinghjälp och så vidare. Det finns otaliga exempel på samma implicita självförståelse av vad kyrkan är och varför hon är viktig.

När mainline-protestanter – svenskkyrkliga i högsta grad inräknade – beskriver vad man ägnar sig åt, varför man ska döpa sig, bli kristen, vara medlem i en kyrka, gå i gudstjänst - de flesta sådana beskrivningar kan reduceras helt eller nästan helt till kategorier som hade funkat lika bra i de flesta andra ideella organisationer. Jag hade för egen del inte behövt kyrkan för att uttrycka ”glädjen över ett barn” när jag får ett (och då är jag ändå en sån elitkristen av trospoliskaliber) – det hade räckt med mycket godis, marklyft och typ Wu Tang Clan. Men jag skulle behöva kyrkan för att göra det som ingen eller inget annat kan åstadkomma, nämligen att sätta mitt barn i rätt relation till Gud. Extra ecclesiam nulla salus.

En del kanske börjar skruva nervöst på sig när man säger så, vilket är en del av poängen. För vi har alla slags formellt antagna lärodokument för att uttrycka just en sådan dopteologi, men vilken roll spelar de för vår självförståelse idag, bortom det formella? När våra öron av något skäl inte pallar vår explicita, magisteriala teologi så dyker det upp en ny, implicit teologi.

Vi möter den alla hela tiden. När det idag ska förklaras för kidsen vad exempelvis dopet är bra till tycks det sällan vara i termer motsvarande förlåtelse, frälsning och evig salighet. Man letar, som det heter, ”nytt språk” eller ”nya ord”, vilket är kodord för vad som i praktiken alltid tycks vara ny teologi. Det heter att dopet är en bekräftelse, eller som en annan uttryckte det, att ”dopet är en källa till demokrati”. Så kommer det sig att Svenska kyrkan, en del av Guds högheliga kyrka i yttersta norden, med utgångspunkt i den här planetens tveklöst radikalaste propositioner och världsbild, har sållat fram en kultur och en diskurs som framstår som mera Durkheim än Durkheim.

Jag är uppriktigt fascinerad. Hur lyckas man? Och är vi nöjda med resultatet, när till och med ”vanligt folk” i ett av världens mest sekulariserade länder börjar tycka att Svenska kyrkan är lite för tam?

Jag tycker inte att man ska vara tålmodig och stanna i diagnosläge. För jag tar det som en truism, uppenbar för alla – oavsett om man självidentifierar som dödsknarkartrospolis eller som fruktig huskatt eller nånstans däremellan – att Svenska kyrkan har tankesätt, vanor och tics installerade som i en slutlig analys över tid kostar Gud miljoner och miljoner av själar, och oss, miljoner och miljoner av bröder och systrar i Kristus.

Kanske ryker till och med byggnadsunderhållet. För alla våra oskick, till exempel att ställa in en gudstjänst eller en mässa därför att det ”bara” kommer en eller två personer, har sin grund i tankesätt. Dessa finns i drivor och spelar oss spratt. Vi skulle nå en desto mera ärorik seger utan dem.

Istället för att gräva ner sig i felkonfigurationer tycker jag att man ska börja i ett samtal kring den mera grundläggande positiva visionen för vad vi vill. Som Sokrates sa, att hemligheten till förändring är att fokusera all energi, inte på att bekämpa det gamla, utan på att bygga upp det nya. Det viktigaste som jag ser det, är att identifiera de mest grundläggande, exklusiva och kraftfulla andliga principerna och installera dem så djupt som möjligt i allt och alla som berör vår gemenskap. Och att hela tiden samtala om dem på alla nivåer, för att integrera kyrkans explicita och implicita dimensioner. Här är ett förslag hämtat ifrån Thomas av Aquino:

Nådens goda i en individ är bättre än naturens goda i hela universum (ST I-II 113 9 ad 2).

Hade jag kunnat hade jag inte bara gjort den till en obligatorisk introduktion till varje kyrkorådsmöte, biskopsbrev, församlingsinstruktion, kyrkomöte, kontraktskonvent, utan också tatuerat in den i pannan på varje präst, diakon, biskop, församlingspedagog, forskare, lärare och professor.

Jag vill ha en kyrka som är orubbligt övertygad om att nådens goda, till exempel det enkla dopet som hålls i en nästan tom landsortskyrka, är en ojämförligt mycket viktigare och mera ”relevant” än G8-möten eller Springsteens konserter på Ullevi. En kyrka som dessutom envisas med att överallt och alltid ge skäl för den uppfattningen.

Vad finns det som hindrar dig att i ditt sammanhang verka för tankesätt och värderingar som leder till mera entusiasm för bönen som en flicka ber över sin lillasyster, än över hundra kvasipolitiska föredrag i Almedalen? Ingenting!

Den naturalistiska fokuseringen på etik av kyrka och teologi är utdaterad redan innan den började, men tar för lång tid på sig att slutgiltigt dö ut. Vi kan skynda på takten, till exempel genom att skapa forum och entusiasm för samtal kring etikens övernaturliga och nåderika principer, och hur de kan implementeras på ett genomgående sätt i vår gemenskap. Om man vill göra något för den etiska diskursen i Sverige torde det vara det allra finaste man kan göra, och något som jag tror att endast Guds kyrka kan ge.

Josef Edebol
Doktorand i teologi vid Missionshögskolan i Stavanger

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.