Idag ser vi en världsomspännande trend där religioner breder ut sig på bekostnad av de mänskliga rättigheterna. Sverige är förhållandevis sekulärt, men trenden syns även här: Sveriges tredje största riksdagsparti vill avskaffa den sekulära staten. I dess principprogram från 2014 står att läsa att ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral”. Det är kristendomen som ska främjas för att motverka det ”muslimska hotet”, och partiet heter Sverigedemokraterna.

Därför är det följdriktigt att SD vill ändra den svenska skollagen där det idag står att ”inga konfessionella inslag” ska förekomma i utbildningen. Idag röstar SD tillsammans med Alliansen igenom en ändring av skollagen som innebär att kravet på konfessionsfri utbildning tas bort. SD och Alliansen vill att lydelsen ska ändras till att ”vissa enstaka konfessionella inslag” ska vara tillåtna.

Den svenska kyrkan välkomnar lagändringen. Istället för att tydligt markera mot SD och stå upp för den sekulära statens likabehandling av alla livsåskådningar, valde kyrkan att gå på samma linje. När förslaget gick på remiss till olika organisationer, svarade Svenska kyrkan:

”I Kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet”. Kyrkan skriver att ”lagförslaget är positivt” och att förslaget kan ”bidra till en fortsatt konstruktiv samverkan mellan skola och de religiösa trossamfunden”.

Svenska kyrkan går alltså hand i hand med de främlingsfientliga krafter, som månar om specifikt kristna traditioner i vårt land för att hålla distans till islam och andra religioner.

Men Sverige är inte längre ett kristet land. Mindre än hälften av nyfödda barn döps i Svenska kyrkan. Endast ca 30 procent av Sveriges medborgare skulle aktivt välja medlemskap i kyrkan om de inte hade blivit anslutna som spädbarn av sina föräldrar i samband med dop.

Det hade varit mer respektingivande om Svenska kyrkan klarade av att börja se sig själv som ett av många samfund och livsåskådningsorganisationer med en vilja att verka på lika villkor i vårt mångfacetterade land.

Men dit är det långt kvar. Därför är det nu dags att kräva att Svenska kyrkan verkligen aktivt tar ställning för den sekulära statens neutralitet, för att därigenom visa samma respekt för muslimer, judar, buddhister och sekulära humanister (med flera) som de vill visa kristna.

Om Svenska kyrkan på allvar vill stödja idén om ett pluralistiskt samhälle med en stat som är livsåskådningsneutral och sekulär – och därmed upphöra att gå Sverigedemokraternas ärenden – behövs följande åtgärdsprogram:

• Kyrkan bör entydigt försvara den nuvarande skrivningen i skollagen om en konfessionsfri undervisning och utbildning. Skolavslutningar ska vara öppna och inkluderande för alla, oavsett livsåskådning.
• Kyrkan bör sluta göra anspråk på att Skatteverket kostnadsfritt ska använda den allmänna deklarations­blanketten för att samla in kyrkans medlemsavgifter. Tjänsten värderas till ca 115 miljoner kronor årligen, en service som även vi som inte är medlemmar i Svenska kyrkan betalar via statsbudgeten. Andra religiösa samfund får betala för tjänsten medan andra livsåskådningsorganisationer, som till exempel Humanisterna, själva får ansvara för insamlingen av medlemsavgifter.
• Kyrkan bör fatta beslut om att följa marknadsföringslagen med endast opt-in medlemskap. (Opt-out är inte tillåtet idag, d.v.s. att man blir medlem eller t. ex prenumerant genom passiv handling). Det kan ske på två sätt: 1) Döpta spädbarn bör inte registreras som medlemmar i kyrkan, eller 2) alla som fyller 18 år och som registrerats som medlemmar som spädbarn i samband med dop får ett brev i brevlådan där de får möjlighet att aktivt välja medlemskap. Om de inte sänder tillbaka blanketten tas de automatiskt bort ur registren.
• Kyrkan bör begära att begravningsverksamheten tas över av kommunerna i Sverige, istället för att göra anspråk på att sköta begravningsverksamheten för alla som inte är medlemmar i Svenska kyrkan. Genom ett enkelt avtal med kommunen kan de fortfarande ombesörja begravningar för dem som så önskar.
• Kyrkan bör tydligt förespråka religionsfrihet för samtliga medborgare i Sverige idag, inklusive Sveriges statschef. Så sker inte idag. Svenska kyrkans ledning tycker att det är rimligt att kungen inte ska ha rätt till religionsfrihet, utan måste bekänna sig till den rena evangelikala läran för att få behålla sitt uppdrag. Ärkebiskop Antje Jackelén motiverar detta med att ”kungen vill ju ha det så” (SR Lördagsintervju 4/1 2014).
• Svenska kyrkan bör begära av regeringen att Lagen om Svenska kyrkan avskaffas. Ingen annan fristående intresseförening eller livsåskådningsorganisation regleras av en lag i den svenska lagboken. Enligt § 4 i denna lag ska Svenska kyrkan vara ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Kyrkan har alltså själva ingen religionsfrihet. Om den vill modifiera sin lära är det förbjudet enligt lag.
• Kyrkan bör avsäga sig vigselrätten. Detta innebär att vigslar som juridiskt begrepp enbart blir en civilrättslig fråga, d.v.s. juridisk vigsel sker alltid av vigselförrättare utsedd av kommunen. Religiösa samfund, inklusive Svenska kyrkan, kan då som tillägg genomföra religiösa ceremonier för de vigda enligt eget tycke och smak, och staten kan då inte lägga sig i huruvida samfunden bör tillämpa välsignelser för till exempel samkönade, skilda eller infertila kvinnor.
• Kyrkan bör fatta ett principbeslut om att bejaka att låna ut kyrkor till viss sekulär verksamhet som till exempel konserter eller skolavslutningar, utan prästers medverkan. Staten tillskjuter ca 400 miljoner kronor om året för bevarandet av gamla svenska kyrkor som är en del av allas kulturarv, oavsett medlemskap i Svenska kyrkan.
• Svenska kyrkan får idag ett omfattande utrymme i SVT och SR där de ges möjlighet att att i gudstjanster och andakter missionera. Detta står i strid med Radio- och TV-lagen som anger att utrymme i public service inte får upplåtas fritt till separata intresseorganisationer. Detta utnyttjande av Public Service bör kyrkan upphöra med. Givetvis ska Svenska kyrkans representanter kunna medverka i radio och tv, men på samma villkor som andra intresse­organisationer.

År 2000 påbörjades separationen mellan kyrkan och den svenska staten, men den genomfördes aldrig på riktigt. I och med riksdagens beslut föddes Svenska kyrkan som en egen livsåskådningsförening i Sverige. Det är på tiden att Svenska kyrkan blir myndig och självständig. Och utöver det är det närmast otillständigt att Svenska kyrkan passivt fortsätter att utnyttja sin priviligierade ställning, vilket gynnar de främlingsfientliga krafter som vill upphöja kristendomen till statlig norm på bekostnad av alla andra livsåskådningar.

Christer Sturmark
Ordförande Humanisterna