Svenska kyrkan har visst ett liturgiskt diakonat

I många församlingar inom Svenska kyrkan tjänstgör diakoner med självklarhet i mässan. För vår egen del ser vi bara positiva aspekter av detta. Det blir tydligt att diakonin tar sin utgångspunkt i gudstjänsten, och att vardag och söndag hör ihop. Det diakonala draget har därför på ett sätt förstärkts handboksförslaget som presenterades för några veckor sedan. Det talas inte om mässans avslutning, utan om dess sändning: församlingens uppdrag att i ord och handling vittna om Jesus Kristus.

Såväl många diakoner som många präster upplever en villsenhet vilka uppgifter en diakon kan eller bör ha i mässan. Därför hade det varit välkommet om handboksförslaget också innehållit instruktioner kring detta. I arbetet har det dock konsekvent hetat att vi inte har något liturgiskt diakonat, utan ett karitativt. Som om dessa två saker inte skulle höra ihop!

Men visst har Svenska kyrkan ett liturgiskt diakonat! Åtminstone i bemärkelsen att diakonen gör liturgisk tjänst iklädd alba och stola. Om inte annat vittnar den praxis som finns om detta. Inte bara att det sker i många församlingar, och att det förutsätts i diakonutbildningen. Vid diakonvigning i samtliga stift – så vitt vi vet – så är kandidaterna iklädda alba och vid vigningen läggs stolan på deras vänstra axel. Detta är inget som förutsätts i nuvarande handbok från 1987, utan en praxis som vuxit fram och tillämpats under mer än tjugo års tid.

I väntan på att någon under nästa kyrkomöte motionerar om att instruktioner för diakonens medverkan bör finnas i en kommande handbok, fortsätter vi i Lilla Edet med det som blivit vår praxis. Utarbetat från vad andra kyrkor i nutid och historia gör och har gjort, och vad som i Svenska kyrkan blivit ganska vedertaget.

Det innebär i korthet att diakonen läser evangeliet, ansvarar för förbönen, dukar altaret, distribuerar Kristi blod och tillsammans med prästen ställer iordning efter kommunionen. På så vis blir det tydligt att: ”Gudstjänst och diakoni hör samman. Diakonens uppgift är att göra människors utsatthet tydlig i församlingens gudstjänstfirande och att i utsattheten visa mot Ordet och sakramenten. … Diakonin i vardagen kan ses som liturgin efter liturgin. Därför bör den också gestaltas i gudstjänsten och få sin sändning där.” (Biskopsbrevet om präst och diakon, s. 38)

Inger Lindeskog
diakon i Fuxerna kyrka, Lilla Edet

Mikael Isacson
teol. dr, kyrkoherde i Lilla Edets pastorat