Svenska kyrkan kan göra skillnad i Burma

Sedan i höstas sveper hoppfulla vindar fram över Burmas pagodprydda landskap. De senaste månaderna har en häpen omvärld kunnat följa de genomgripande förändringar som skett i denna en av världens mest slutna och hårdnackade diktaturer. Men utvecklingen mot en framtid präglad av fred, demokrati och välstånd är fortfarande mycket skör. Nyligen hemkomna från en resa i landet är vårt budskap till Svenska kyrkan att man nu, som en del av en engagerad omvärld, går från ord till handling när det gäller utökat stöd till demokratiutveckling Burma. Ett möjligheternas fönster har öppnats. Ifråga om Burma bör därför ekumenik och ekonomi gå hand i hand. Tiden är inne för att agera och göra skillnad!

Den militärregim som sedan 1962 styrt burmeserna genom våldsvälde och raffinerat angiverisystem tycks nu genomföra en reträtt från sina totalitära anspråk och det i en takt som få, inte minst sedan militärens massaker under Saffransrevolutionen 2007, vågat hoppas på.
Under vårt besök i Burma var det tydligaste tecknet på att något radikalt har skett med det politiska landskapet att oppositionsledaren Aung San Suu Kyis tidigare, helt förbjudna porträtt, numera kan beskådas på väggar i offentliga rum varhelst man rör sig på marknader, teologiska seminarier och buddistiska klosterskolor.
Tillsammans med frisläppandet av många välkända politiska fångar är den nya närvaron av ”The Ladys” ansikte en av flera signaler som tyder på att det under de senaste månadernas islossning i landet uppstått en unik historisk möjlighet att påverka historiens gång. Burmeserna själva talar idag om ”a window of opportunity”, att ett möjligheternas fönster lika plötsligt som oväntat, öppnat sig.

Vår erfarenhet från ett flertal seminarier och samtal med olika företrädare för landets kyrkor och folkrörelser visar att den nyvunna öppenhet inte alls är något som befolkningen förutsätter givet att den skall fortsätta. Bland Burmas intellektuella tycks den allmänna uppfattningen snarare vara att historien just nu står och väger mellan att gå framåt och att ännu en gång gå i baklås.
Budskapet till oss som besökare och budbärare till våra egna sammanhang är tydligt; de många demokratirörelserna behöver just nu allt stöd man kan få för att stärka och konsolidera den nya öppenhet som regimen uppvisar. I denna eskatologiska spänning mellan ”redan nu” och ”ännu inte” är det nödvändigt att gå till handling.
Till de som genom åren solidariserat sig med det burmesiska folkets kamp hör Svenska kyrkan. Under alla år av diktatur har kyrkan odlat relationen med kyrkorna i Burma.
Genom trofast omsorg och förbön har man stöttat deras kontinuerliga arbete för teologisk utbildning, för social utveckling och mänsklig värdighet, vilket rönt stor uppskattning.

Nu prövas emellertid vår kyrkas förmåga att byta inriktning i en ny tid. Om omständigheterna kring diktaturen tidigare krävde en mer återhållen inriktning på arbetet, så ser nu villkoren – och möjligheterna – annorlunda ut. Det går inte bara att fortsätta i samma hjulspår som tidigare, om vi vill vara till verkligt stöd. När verkligheten har förändrats krävs också att vi själva och vårt agerande som kyrka förändras. Det krävs en luthersk rörlighet – en Billigkeit – som är lyhörd för den föränderliga situationens konkreta krav.
I dagens Burma har religionen och teologin en strategiskt avgörande roll för samhällsutvecklingen. Men samtidigt sker undervisningen på många teologiska institutioner helt utan att man har tillgång till böcker. Det är ett gigantiskt demokratiproblem att studenterna själva inte har tillgång till litteratur. En lärare vi mötte beskrev sig själv som det enda läromedel som fanns till hands i klassrummet.
En av landets mest välkända politiska fångar,  Htay Kywe, släpptes fri för några veckor sedan efter att ha avtjänat arton år i diktaturens fängelser. Nu understryker han religionens betydelse för att ickevåld och försoningsarbete skall bli den väg som både armén och det burmesiska folket måste välja mot framtiden.
Kultur, teologi och utbildning är en ickevåldsstrategi av betydelse i den aktuella situationen. Så, Svenska kyrkan, varför inte dra igång en teologisk ”luftbro” av böcker och datorutrustning till Burma redan idag?