På fredag den här veckan lämnar ännu en av trotjänarna på Sveriges Radio sin arbetsplats. Det är Claes Hollander som för sista gången passerar ut genom glasdörrarna. I alla fall som fast anställd.
Claes Hollander är för de flesta förknippad med program som Andrum och Andliga sånger.
Att en medarbetare lämnar Sveriges Radio är ingen stor sak i sig. Det som gör den här sortin anmärkningsvärd är att den möjligen markerar slutet på en epok.
Under många år hade Sveriges Radio en tradition av meditativa program på förmiddagarna i P1. I flera år var det Andliga sånger som senare ersattes av programmet Andrum. I den dagliga formen försvann sedan Andrum efter millennieskiftet.
Motiven den gången var rätt grumliga. Ett av skälen var att program med musik inte hörde hemma i P1. Men samtidigt har P1 med stolthet och framgång fortsatt att sända Sommar, som i högsta grad bygger på samspelet mellan det talade ordet och musik. I sina allra bästa stunder ger också Sommar den stund av meditativ eftertanke som var Andrums signum. När den lyckade kombinationen av en riktigt bra berättare och ett oförutsägbart musikval uppstår.
Program måste förändras. Somliga har sin tid och ett bäst före datum. Men det finns en tradition och ett tänk från Andrum som Sveriges Radio kunde ha förvaltat. Om det funnits intresse.
Claes Hollander anser att de äldre lyssnarna av Andliga sånger inte väger så tungt när resurser och sändningstid ska fördelas. Där har han säkert en poäng. Men intresset för reflekterande och meditativa program finns i alla åldrar, oavsett tro och livsåskådning. På den flanken är Sveriges Radio nu sårbar.
Program som Andrum fyller egentligen två funktioner. Den mest uppenbara är ur lyssnarnas perspektiv. De som uttryckte sin sorg och ilska när programmet försvann. Som bokstavligt talat beskrev programmet som ett andrum, en plats och en stund som gav ork att leva.
Men program av den här typen bygger också en lojalitet och en trovärdighet som stärker public service. Därför att Sveriges Radio varit ensamma om att kunna producera dem. Där har bolaget nu avvecklat ett av de särdrag som gjorde det unikt.
Sveriges Radio har fortfarande en särställning. Inte minst när det gäller bevakningen av livsfrågor och religion. Det ska bolaget ha all heder av.
Men det har fått färre instrument i orkestern och i förlängningen en fattigare repertoar.
Dag Tuvelius
Att en medarbetare lämnar Sveriges Radio är ingen stor sak i sig. Det som gör den här sortin anmärkningsvärd är att den möjligen markerar slutet på en epok.
Under många år hade Sveriges Radio en tradition av meditativa program på förmiddagarna i P1. I flera år var det Andliga sånger som senare ersattes av programmet Andrum. I den dagliga formen försvann sedan Andrum efter millennieskiftet.
Motiven den gången var rätt grumliga. Ett av skälen var att program med musik inte hörde hemma i P1. Men samtidigt har P1 med stolthet och framgång fortsatt att sända Sommar, som i högsta grad bygger på samspelet mellan det talade ordet och musik. I sina allra bästa stunder ger också Sommar den stund av meditativ eftertanke som var Andrums signum. När den lyckade kombinationen av en riktigt bra berättare och ett oförutsägbart musikval uppstår.
Program måste förändras. Somliga har sin tid och ett bäst före datum. Men det finns en tradition och ett tänk från Andrum som Sveriges Radio kunde ha förvaltat. Om det funnits intresse.
Claes Hollander anser att de äldre lyssnarna av Andliga sånger inte väger så tungt när resurser och sändningstid ska fördelas. Där har han säkert en poäng. Men intresset för reflekterande och meditativa program finns i alla åldrar, oavsett tro och livsåskådning. På den flanken är Sveriges Radio nu sårbar.
Program som Andrum fyller egentligen två funktioner. Den mest uppenbara är ur lyssnarnas perspektiv. De som uttryckte sin sorg och ilska när programmet försvann. Som bokstavligt talat beskrev programmet som ett andrum, en plats och en stund som gav ork att leva.
Men program av den här typen bygger också en lojalitet och en trovärdighet som stärker public service. Därför att Sveriges Radio varit ensamma om att kunna producera dem. Där har bolaget nu avvecklat ett av de särdrag som gjorde det unikt.
Sveriges Radio har fortfarande en särställning. Inte minst när det gäller bevakningen av livsfrågor och religion. Det ska bolaget ha all heder av.
Men det har fått färre instrument i orkestern och i förlängningen en fattigare repertoar.
Dag Tuvelius
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR