Systemfel bäddar för biskopskris

 Dels är maktdelningen olyckligt utformad. Biskopen är ju på ett sätt högste tjänsteman men samtidigt i viss mening högst på den förtroendevalda sidan. Detta måste leda till oklarhet, när förhållandena i övrigt blir ogynnsamma. Det finns då ingen klar rågång mellan ansvarslinjerna. Styrelsen och tjänstemannasidan blandas samman, vilket förstås försvårar konfliktlösning. Dels ligger det förstås ett problem i rekryteringen. Att bli vald till biskop sker ju trots allt ganska slumpartat. Ingen har uttalat ansvar för rekryteringen. Den som råkar bli omnämnd i rätt sammanhang kan därför också komma att bli vald, utan att man egentligen har funderat över lämpligheten.

När det gäller maktdelningen vore det kanske bättre att ha det som i församlingen, där kyrkoherden inte ens kan väljas till ordförande. Och när det gäller rekryteringen skulle nog något slags delegation eller valförsamling med folk från stiftsstyrelse, kontrakt och församlingar kunna göra ett mer seriöst arbete än den stora och helt ”ansvarslösa” församling som nu väljer biskop.

Einar Malmström
Lund