Ta bort svaret i konfirmations­gudstjänsten

Det börjar i dopet. Det är det viktiga. Denna artikel är inte sammansatt i en längtan efter lite extra progressivitet eller teologisk innovation. Det handlar om ett ärligt problematiserande omkring kyrkans pedagogiska trovärdighet, i det långa loppet. Och det börjar i dopet.

Dopet är utgångspunkten för kyrkans verksamhet på jorden, så också den pedagogiska verksamheten. Det går inte att komma ifrån det. Där är dessutom alla de kristna trossamfunden eniga. Kanske inte exakt om hur och när, men dopet är centralt i alla kristna traditioner.

Vi som är verksamma i Svenska kyrkan skulle kanske säga att dopet är en gåva. En frivillig gåva för vem som helst att ta emot, när som helst. Föräldern för sitt spädbarn i tidig ålder eller den vuxne i en senare del av livet. Men framförallt. Dopet är inget man själv presterar. Om man har språket och är mogen för det kan man själv ta beslut om att det ska ske men man har aldrig makten över vad dopet verkar.

Så till saken. Konfirmationen.

Caroline Krook undervisade en förmiddag i oktober en del av Göteborgs stifts pedagogiska personal. Hon förklarade sin syn på dopet. Det är inte en punktuell händelse, menade hon. Alltså inte något som händer en gång i livet och sen är det klart. Jag gillade den tanken och jag tror även att den kan hjälpa oss i vår syn på konfirmation.

Man kan se på konfirmationen som en punktuell händelse som är avgörande för att bekräfta sitt dop. Ett högst personligt ställningstagande grundat i en subjektiv upplevelse av tron vid en specifik tidpunkt i livet. Man vill bekräfta det som redan ligger till grund för ens liv och som man nu ser som mycket viktigt för det fortsatta livet i tron. Man har tagit del av undervisning och kommer sedan fram till målet – konfirmationen. Helt ok.

Det finns bara ett problem.

Jag tror att de flesta konfirmandledare förstår vart jag vill komma. Människor är väldigt olika här. Vissa finner en tro på Gud tidigt i livet. Vissa finner inte tron förrän långt fram i livet om den ens någon gång infinner sig. Bara för att man är döpt och grundligt undervisad betyder inte det att man automatiskt av hela sitt hjärta vill säga sitt ja en söndag i maj.

Frågan är alltså om konfirmationen ska vara en sån där resultatorienterad verksamhet som till slut söker ett tydligt svar på en fråga om tro. Eller om den kan få vara just en sån där händelse i livet som faktiskt inte är tydligt punktuell. Det kanske kan få vara en tid att lära känna den där nåden och villkorslösa kärleken, utan förpliktelser. Man är på en resa tillsammans med andra människor. Den resan kommer aldrig någonsin att avslutas. Som allt annat är den en del av dopet. Resan är det viktiga, inte destinationen. Inte resultatet.

Så, ni som står i position att påverka det, ta bort kravet på svar från konfirmanderna under konfirmationsgudstjänsten. Det är ändå helt omöjligt att veta var i denna livslånga process av dop, tro och liv som den enskilda personen befinner sig. Det bör också, för kyrkan, vara en helt ointressant strävan efter kontroll av något som ändå inte går att kontrollera.

Peter Svärdsmyr
Församlingspedagog

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.