Ta fram det varma hjärtat

Strömmarna med flyende och nödställda människor till Europa och vårt land utmanar humanismen och kyrkorna på ett exempellöst sätt. FN, EU, stat och kommun har huvudansvaret för flyktingsituationen. Men de behöver hjälp av många samhällsaktörer och enskilda för att ge ett värdigt mottagande och en god integration.

Det har varit en självklar sak för civilsamhället inklusive kyrkan att ställa upp i detta läge. Det handlar om vår diakonala identitet och uppdraget att finnas till för andra – särskilt för nödställda. Det handlar om vår tro på att alla är Guds avbilder, att alla därmed har ett människovärde med mänskliga rättigheter och skyldigheter. Vårt engagemang behöver komma in i den andra andningen, som ger uthållighet i det långa lopp som ligger framför oss.

Kyrkans budskap om ansvar för medmänniskor prövas i denna krissituation. Hur vi agerar kommer att prägla bilden av kyrkan för lång tid framöver. Vi har nu en unik möjlighet att visa att bilden av kyrkan som en mossig, förlegad, inbunden institution inte behöver stämma.

Vi kan visa att kyrkan har ett varmt hjärta som brinner för utsatta. Genom Guds kärlek till sin skapelse och sin kyrka får vi inspiration att uthålligt fortsätta att engagera oss för de flyende. Vissa har redan börjat tröttna, så vi behöver hitta lagom former för engagemang. Folkkyrkans idé är att många ska göra lite, inte att få ska göra mycket. Därför krävs en aldrig skådad mobilisering av frivilliga.

Här är några förslag på hur vi kan fortsätta att stödja och ta på oss uppgifter:

1. Samverka med samhällsorgan och andra humanitära aktörer som Röda Korset, Rädda Barnen, Läkare utan gränser, Unicef. Modellen för samverkan med Världens Barn är ett föredöme.

2. Fortsätt insamlingen av pengar, som kan ekonomisera stöd på flyktvägarna genom Europa och andra projekt.

3. Inventera kyrkliga lokaler för tillfälligt boende och för mötesplatser, särskilt anpassade för barn och ungdomar.

4. Rekrytera volontärer som hjälper till med tillfälliga uppgifter och av volontärledare som leder dem.

5. Rekrytera och utbilda faddrar som åtar sig att stödja ensamkommande barn och familjer.

6. Rekrytera språkkunniga och samhällskunniga som kan komplettera samhällets undervisning.

7. Rekrytera kulturvärdar som kan hjälpa till att ordna träffar, kulturaftnar, musikstunder, körsång, konserter, fester, festivaler och andra former för flyktingarnas kultur, som ett led i skapandet av mötesplatser och integration.

8. Upplåt kyrkor för musikprogram och utställningar av flyktingar och artister som vill bidra till insamlingar.

9. Samverkan med olika aktörer för att utveckla former för integration, särskilt för barn, unga och kvinnor.

10. Anställ flyktingar där det är möjligt och säsongsanställ ungdomar.

11. Argumentera för ett välvilligt och ansvarstagande förhållningssätt mot flyktingarna.

12. Uppmuntra kyrkomötet, kyrkostyrelsen och stiftstyrelserna att fortsätta stödja integrationsprojekt i församlingarna.

Förutom de solidariska och medmänskliga skälen för att stödja de flyende, så finns det rent själviska. Europa och Sverige har en starkt åldrande befolkning. Vi har en åldersstruktur där vi äldre alltmer kommer att belasta de medelålders och unga. Flyktingarna – som framför allt är unga och medelålders – kommer att forma en bättre åldersstruktur, som stärker Sverige.

Visst är det fruktansvärt kostsamt att ta emot alla de flyende människorna. Kostnader i ena vågskålen är dock intäkter i den andra. De asylsökande behöver mat och kläder, med mera. Den efterfrågan stimulerar företagens produktion och affärernas försäljning.

Inkomster beskattas som ger stat och kommun skatteintäkter. Vi kastar inte flyktingmiljonerna i sjön. De är investeringar. Kostnadskrävande i början, men lönsamma i längden. Folk som tidigare kommit till Sverige har på lång sikt gjort Sverige rikare både ekonomiskt och kulturellt. Så kan vi med rätta argumentera. Låt oss visa att människor har ett värde och är en resurs var de än kommer ifrån.

Johan Unger
domprost emeritus