Efter långt resonemang landar Lembke i en slutsats; Svenska kyrkan och den romersk-katolska kyrkan är två distinkta kyrkor. Ja, ingen har väl påstått något annat. Samt påståendet att Svenska kyrkan inte är fortsättningen på den kyrka som Ansgar grundlade och Stefan var ärkebiskop i.
Beroende på utgångspunkt kan vad som helst bevisas logiskt. Utgångspunkten bestämmer slutsatsen, om härledningen är korrekt. Lembkes utgångspunkt är en juridiskt formulerad kyrkosyn som är problematisk. I kontrast hör det till modern romersk-katolsk ecklesiologi att kyrkan förstås som en sakramental gemenskap av lokalkyrkor och med påven.
Romersk är de katolska kyrkor – latinska eller orientaliska – som står i gemenskap med Rom. Det finns även andra katolska kyrkor; ortodoxa och evangeliska. Det verkar vara just detta Lembke har problem med och jag undrar: Är kyrkan som i dag står under Konstantinopels jurisdiktion samma kyrka som stod under Konstantinopels första patriark innan brytningen mellan den östliga och västliga kyrkan? Enligt Lembkes synsätt är Konstantinopels kyrka en helt ny kyrka som grundades i och med splittringen och som inte fanns dessförinnan. Den blev alltså till på 1000-talet. Skulle tro att patriarken Bartolomeus inte håller med.
På motsvarande sätt innebar reformationen att vissa kyrkoprovinser i den västliga kyrkan stod kvar medan andra lämnade gemenskapen med Rom. Svenska kyrkan är just den lokalkyrka som grundlades genom Ansgar och formaliserades genom upprättandet av Uppsala ärkesäte 1164. Någon annan kyrka har som bekant inte existerat i Sverige innan 1800-talet.
Före reformationen var hon i kommunion med biskopen av Rom, efter reformationen var hon det inte, vilket många av oss beklagar. Ingen har påstått att detta inte innebar att den svenska kyrkoprovinsen förändrades, liksom romersk-katolska kyrkan. Snarare än avknoppning innebar reformationen att den västliga kyrkan delades i ett antal autonoma delar, varav Svenska kyrkan är en.
Är denna situation tillfredsställande? Absolut inte, därför finns det en verksamhet som kallas ekumenik. Historien kan inte göras om, däremot väljer vi hur vi förhåller oss till den. Det är därför förvånande att Lembke för fram argument som saxade från ett romersk-katolskt församlingsblad på 50-talet. Till vilken nytta? Förvisso finns det mycket i Svenska kyrkan att kritisera, men borde det inte ligga i romersk-katolskt intresse att betona den gemensamma historien just för att fördjupa båda kyrkorna till den enhet Kristus har i beredskap för oss, snarare än att förfalla till en attityd som hämtad från ståplatsläktarens hejaklackar?
Snarare än att hon tror sig vara äldre än vad hon är, är väl Svenska kyrkans problem att hon inte gräver tillräckligt djupt i sina historiska förråd. Ett problem hon verkar dela med Lembke.
Erik Eckerdal
LÄGG TILL NY KOMMENTAR