Kyrkohandbok

Uppmaning till kyrkoledningen: Ta hand om era kyrkomusiker

I tider då kyrkomusikerna ges allt mindre tid att faktiskt arbeta med musik, är det inte konstigt att starka känslor rörs upp kring handboksarbetet, skriver Joakim Olsson Kruse.

”Den som känner sig uppskattad kommer alltid att göra mer än vad som förväntas” , är ett påstående som delades på Facebook samma helg som vi djupt rördes av dokumentären om den enastående körledaren Gustaf Sjökvist – en man med enorm betydelse för svensk körsång. Minnena och vittnesbörden från de som upplevt hans musik lät inte vänta på sig.

Men samma kväll skrev R, en av Svenska kyrkans många trogna kyrkomusiker, till undertecknad: ”Jag har nu tittat på programmet om Gustaf Sjökvist. Ett fint program om en man som gjort mycket för musiksverige och för oss kyrkomusiker. Jag började tänka på om vi har någon sådan person i vårt kollegium idag, men kunde inte komma på någon. Det slår mig att vi idag inte har en chans att hänge oss åt musiken på det sättet Gustaf kunde. Vi ska in i diverse system, tidrapporter och möten. All detta på bekostnad av något annat.

Och om man som Gustaf ägnar sig åt musik under all ens vakna tid så är det just det musikaliska som får stryka på foten. Nu är ju jag inte på något sätt i samma liga… men tendensen är ändå den samma... efter programmet blev det så tydligt för mig vad det är som dödar min inspiration. Vart är vi på väg? Vad ska vi göra åt det? Jag vet inte. Men det gjorde mig sorgsen.”

Vi musiker möter varje dag sjungande församlingsbor och framtidens medlemmar. Men i medlemstappstider varken vinner eller behåller vi medlemmar för att vi blivit fenomenala administratörer – de söker sig till kyrkan för kvalitativa möten med musiken som ingång. 

Det tas för givet att musikern går in i alla arbetsuppgifter; handlar, ordnar fika, kopierar agendor, sätter upp affischer – arbetsuppgifter som kan och bör skötas av andra. Ledningarna motiverar det med att ”alla måste hjälpa till” men händer någon gång det omvända? Att andra tar över musikernas arbetsuppgifter – spelar på högmässor, leder kör?

I tider då kyrkomusikerna ges allt mindre tid att faktiskt arbeta med musik, är det inte konstigt att starka känslor rörs upp kring handboksarbetet: Om vi nu ska bli överkörda, dribblade med, hunsade, anklagade för att vilja splittra kyrkan, få kompetensen ifrågasatt – låt oss då i alla fall få möjlighet att arbeta med det vi brinner för: Bra musik som vi kan stå helhjärtat bakom.

I Sjökvist-dokumentären säger intervjuaren till Georg Riedel: ”Gustaf Sjökvists pappa var kantor. Han valde själv den banan.” Jag tänker: Kan vi kyrkomusiker vara sådana förebilder för framtidens kyrkomusiker, att unga människor väljer att likt Gustaf Sjökvist viga sitt liv åt Kyrkan, musiken och dessas verk i världen?

Ges vi möjlighet att vara förebilder? Vill Svenska kyrkan att vi är det? Eller ska vi bli – såsom många blivit – tjänstemän, som bara utför det som andra säger åt oss att göra, enligt schema och med material som icke-musiker bestämt, inom tjänster som skapats av dem som aldrig möter de levande församlingsborna? Hur ska våra unga musiker inspireras till många års kyrkomusikstudier, om de sedan inte får arbeta med kyrkomusik? De ser ju oss yrkesverksamma sitta på möten och med administration och därefter komma trötta och håglösa till körrepetitioner och lektioner.

Dokumentärens Ann Wictorin säger: ”Ett samhälle utan musik går nog inte att föreställa sig” och Gustaf Sjökvist säger själv om musiken: ”… man [kan] gå in i människors liv och hela sår… åtminstone få människor att för ett ögonblick tänka på någonting annat. Där det talade ordet tar slut – där fortsätter musiken.”

Detta ska vara Svenska kyrkan. Om vi vill fortsätta vara en kyrka som lever och andas musik, i gudstjänsten och i församlingens hjärta, måste musikerna få möjlighet att arbeta med musik, med bra musik. Men om vi inte känner oss uppskattade eller får göra ett bra jobb, kommer vi aldrig göra det lilla ”extra”. Till slut orkar vi inte göra något alls.

Att kopiera agendor och administrera kommer andra att kunna göra, men vem ska leda barnen, ungdomarna och de vuxna in i gudstjänsten och sången om inte kyrkomusikerna finns kvar? Snälla ni Svenska kyrkans ledningar: Ta hand om era kyrkomusiker.  

Joakim Olsson Kruse
Körledare och organist, Västerås domkyrka

Mer inom samma ämne
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok