Biskopsämbetet

Utred hur stort antalet ledamöter kan vara i kyrkomötet

Hur många kyrkotillhöriga i stiftet som ska innebära ytterligare kyrkomötesrepresentation och i vilken ordning domkapitelsledamöter ska ingå i kyrkomötet bör utredas, skriver Magnus Evertsson.

Leif Lindh föreslår i KT 37/2017 att biskoparna ska ta över nuvarande kyrkomötes funktioner. Med anledning av biskop Johan Tyrbergs öppna frågor i våras (KT 19/2017) om rösträtt för biskoparna utan att de, i egenskap av liten minoritet, lätt skulle kunna ”rundas” framkastade jag då idén att Church of Englands trekammarsystem skulle kunna vara intressant också för Svenska kyrkans del. Leif Lindhs artikel ger mig anledning att utveckla hur detta skulle kunna se ut.

Inledningen till gällande kyrkoordning lyfter fram församlingarna som primära men också stiften som från första början nödvändiga delar av kyrkan. Nationell nivå, kyrkoprovins eller vad man vill kalla det får däremot räknas till de ”organisatoriska och ekonomiska förhållanden” som kan förändras utifrån vad som är ändamålsenligt. Rimligt är då att nationell nivå/kyrkoprovins ska hantera endast sådant som det inte är ändamålsenligt att varje församling eller stift sköter på egen hand.

Ett sätt att uttrycka att församlingar och stift står i nödvändig relation till varandra är att låta stiftens beslutande organ väljas av församlingarna.

Ett sätt att uttrycka att nationell nivå/kyrkoprovins utgår från stiften är att låta kyrkomötet bestå av domkapitlen. Det skulle kunna ske antingen så att alla domkapitel i sin helhet tillsammans bildar kyrkomöte eller så att varje stift bidrar med biskopen och en lekman till kyrkomötet och att tilltagande antal kyrkotillhöriga i stiftet innebär att stiftet blir representerat med fler ledamöter, där lekmän och präster/diakoner tillkommer i bestämd ordning.

En sådan ordning skulle dessutom garantera inte bara biskoparna den ställning som är rimlig i en episkopal kyrka utan också garantera både lekmannarepresentation (inklusive representation av juridisk kompetens) och representation av dem som avgett vigningslöften. Proportionerna mellan lekmän och präster/diakoner skulle bli fasta, och det vore lätt att besluta i vissa frågor enligt trekammarsystem (biskopar, präster/diakoner, lekmän). Därmed kan inte biskoparna ”rundas” på det sätt som biskop Tyrberg uttryckte farhågor för.

Hur många kyrkotillhöriga i stiftet som ska innebära ytterligare kyrkomötesrepresentation och i vilken ordning domkapitelsledamöter ska ingå i kyrkomötet bör utredas. Ett räkneexempel, där varje 75 000-tal kyrkotillhöriga ger stiftet ytterligare kyrkomötesrepresentation skulle, enligt ett visst mönster, kunna innebära ett kyrkomöte på totalt 100 ledamöter (61 lekmän, 14 biskopar och 25 präster/diakoner).

Mer inom samma ämne
Biskopsämbetet
Biskopsämbetet
Biskopsämbetet