Utträde en återvändsgränd

Oavsett om beslutet är grundat i en sammanslagning av församlingar som gått orätt till, om det är en protest mot kvinnliga präster eller för kvinnliga präster, om det är efter en begravning, gudstjänst, eller dop där någon blivit så kränkt att konsekvenser uppstått. Oavsett om det handlar om en viktig och hjärtinnerlig protest i vart Svenska kyrkan är på väg, med beslut som inte ansetts förankrade i Bibeln, tron eller gemenskapens grund. Om det är i protest mot samkönade äktenskap eller i protest mot att det finns motstånd mot samkönade äktenskap.

Om du har lämnat eller är på väg att lämna Svenska kyrkan var då medveten om följande: ditt stora och viktiga ställningstagande syns inte. Det framgår inte av de papper du skriver under varför du väljer utträde ur Svenska kyrkan. Dina timmar, veckor, år och dagar av grubblerier i frågan avhandlas inte och gör inget avtryck. Statistiken kan skyllas på att du kanske gick ur av krassa ekonomiska skäl, vilket även kan vara fallet.
Det du tycker är ett viktigt ställningstagande blir inte ens till en suck. Ingen vet om det offer du gjort, ingen förstår för inget är uttalat.
Som präst hamnar det man får höra när någon har våndor och kval under tystnadsplikten. Den är absolut. Total. Ibland är detta en lättnad, ibland blir detta en förvirring. Det du tror dig ha lämnat tydliga åsikter om för att göra en skillnad, sorteras in i bön och tystnad och överlämnande till Gud. Inte så lite, men kanske inte vad du som enskild tror att du har gjort.

Den farhåga som driver mig som enskild präst att skriva detta inlägg är, att jag misstänker att djävulens skadeglädje är stor och bubblande över att du som enskild medlem har lämnat, eller lämnar Svenska kyrkan. Din tro att du har gjort någon skillnad har grusats. Och du vet inte om det. Du är inte medveten om att ditt ofta välgrundade och genomtänkta beslut inte får någon som helst plats. Det är osynligt. En liten siffra bara. Utan förklaring. Där kan den konflikt­rädde och den okunnige, och den som försöker överleva trots allt, lägga in den mest bekväma anledningen för ditt utträde.

Det skulle ha sagts för länge sedan. Så att du kunde och kan fatta rätt beslut. Så att du kan hjälpa till att hitta rätt forum för din insikt och det du brinner för, eller är utbrunnen för. Så att du kunde välja att vara obekväm på det sätt som bäst skulle främja Kristi rikes tillväxt. Våga vara röst, våga vara motvalls, våga din fråga, men tro inte, tro aldrig, att ditt eventuella utträde ur Svenska kyrkan leder till något. Tvärtom är det enligt mig en återvändsgränd som troligtvis gläder den onde. Enade vi stå, söndrade vi falla, heter det, men det finns något mycket värre. Tysta vi tynar bort utan något avtryck.

Malin Viklund
 komminister i Bergs församling,
 Norra Billings Pastorat.