Har någon gjort den omfattande teologiska analys av frågor rörande församlings- och kyrkosyn som utredningen Närhet och Samverkan inte gjorde? Frågan ställs av debattör Erik Keijser.
Strukturreformen har slagit igenom i kyrkostrukturen och kan också tänkas ha börjat slå igenom i formandet av hur vi tänker på kyrka och församling. I utredningen Närhet och Samverkan (Svenska kyrkans utredningar 2011:2) som ledde fram till strukturreformen var frågorna om kyrko- och församlingssyn styvmoderligt behandlade. På sidan 12 står det:
”Vi lyfter först fram det förhållandet att våra förslag har och måste ha en grund i teologiska överväganden, även om vi inte lägger fram någon separat och omfattande teologisk analys av frågor rörande församlings- och kyrkosyn.”
Nu när vi börjar se utredningens effekter, har någon ännu gjort den omfattande teologiska analys av frågor rörande församlings- och kyrkosyn som utredningen inte gjorde? Och hur ser det ut i relation till hur de nya strukturerna faktiskt får oss att tänka? Får vi precis det man inte ville veta att man gjorde eller får vi något annat?
Det börjar bli dags att utvärdera strukturreformens verkliga konsekvenser för närhet och samverkan. Det arbetet bör börja i frågan om vad för slags kyrko- och församlingssyn Svenska kyrkans struktur för närvarande byggs utifrån och om strukturen behöver förändras för att bättre återspegla Svenska kyrkans syn på sig själv som en episkopal kyrka med församlingen som grundläggande enhet.
Erik Keijser
pastorsadjunkt Öjaby församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR