Vackra ord räcker inte

Representanter för Missionsprovinsen var närvarande för att svara på frågor. Frågan för dagen var: kan ett inordnan­de i den struktur som Missionsprovinsen tillhandahåller vara ett alternativ för den laestadianska väckelsen?

Biskop Hans Stiglund var ovetande om mötet kunde man läsa i Kyrkans Tidnings nätupplaga där han uttalar förhoppningen att kyrkan även i fortsättningen ska kunna ”bära” den laestadianska väckelsen.
Jag undrar om det  inte är en så kallad from förhoppning, en önskan utan verkligt underlag. Jag fruktar nämligen att de händer som kyrkan räcker fram för att bära laestadianismen numera hålls på ett sådant sätt att väckelsen riskerar slinka mellan fingrarna på kyrkan. Och detta gäller inte bara laestadianismen. Svenska kyrkan har i årtionden behandlat många av sina inomkyrkliga rörelser på ett mycket styvmoderligt sätt, rörelser vilka samlar stora delar av det verkligt troende kyrkfolket.

Det finns nämligen en kyrklig verklighet, skapad av kyrkopolitiska beslut – vilka väl skulle kunna ändras – som sakta drivit många av kyrkans väckelserörelser ut mot kyrkans kanter – och till viss del förbi dem!
Den fråga som är allra tydligast och som är det konkreta skälet till att Missionsprovinsen erbjuder ett alternativ är kyrkans orimliga försök att ”ösa” ämbetskonflikten genom ett reellt yrkesförbud för präster av den gamla tron.
Nej, Hans, biskop och vän – nu krävs det handling. Om kyrkan ska kunna ”bära” laestadianismen och andra liknande rörelser krävs omvändelse från kyrkans sida. Vackra ord och fromma förhoppningar räcker inte.

Torbjörn Lindahl
Präst i Luleå