Vad ska vi ha våra kyrkor till?

Nyligen var vi två par som var ute och vandrade längs sundet på Kullahalvön. Vi landade i Mölle där vi skulle pausa lite innan vi vandrade tillbaka. Min svägerska som har lite värk sa: ”Vi går upp till kyrkan, jag vill gärna sätta mig där ett litet tag.”

Sagt och gjort. Onda aningar steg i mig när vi klev upp på den prydliga grusgången mot den välansade kyrkan. Jo då, mycket riktigt, dörren var låst, så jättelåst som en kyrkdörr kan vara. Detta var mitt på måndagen, en helt vanlig arbetsdag. Efter vår lilla diskussion på kyrkbacken tänkte jag för första gången på alla år: Nu skriver jag en insändare till Kyrkans Tidning.

Vad ska vi ha våra kyrkor till? Om de ständigt är låsta och igenbommade. Då vaccinerar vi ju vårt svenska folk med insikten att kyrkan inte är öppen. Den är bara öppen för en begränsad skara på söndag mellan 10 och 11, möjligtvis till 12, möjligtvis någon annan gudstjänsttid. Det värsta med detta är att vi i Svenska kyrkan riskerar att ta kål på en spirande andlighet. Alltfler människor söker sig till kyrkor en helt vanlig dag, för att bara sitta ner ett ögonblick, för att be en bön, för att tända ett ljus, för att skriva en hälsning i besöksboken. Vilken signal sänder låsta kyrkor till alla dessa människor?

Jag är själv ingen person som ständigt besöker kyrkor på semestrar, av turistiskt intresse. Men det här är något annat. Det här är en andlig fråga. Det handlar om ett behov, att använda kyrkan till det en kyrka ska användas till, en fristad, ett heligt rum, en plats som kan ge mig ro, en plats där jag kan söka Gud. Detta förvägras man när kyrkan är igenbommad.

Härom året var det precis samma sak när vi cyklade i Blekinge och kom till en mycket prydlig kyrka med en känd altartavla som det informerades om i alla broschyrer. Allehanda förbuds- och varningsskyltar fanns där utanför kyrkan om ditt och datt, gångarna var mycket noggrant krattade – och så var den förstås låst. Vad får man för magkänsla från ett sådant besök? Låst museum?

Mölle är väl ett hyfsat turistmål. Vilken fullständig miss att ha kyrkan stängd i ett sådant område! Låset verkade vara ytterst väl i ordning och ganska modernt, varför inte sätta tidlås på det? Eller. Varför kan inte vaktmästare öppna och stänga vid arbetsdagens början respektive slut? Det vore synnerligen väl satsade pengar. Och om det knycks saker i kyrkan får väl folk göra det då. Annars får man väl låsa in grejerna och sätta fram något enklare.

Självklart är jag inte ute efter att hänga ut församlingen som ansvarar för kyrkan i Mölle. Men jag gillar att utgå från verkligheten – och detta är mina erfarenheter. Och om det, som jag misstänker, är ett generellt problem i Svenska kyrkan, då är det riktigt allvarligt. För denna protektionism tror jag för min del är förödande. Då måste vi ställa oss den grundläggande frågan: Vad har vi våra kyrkor till?

Gunnar Löfgren
kyrkoherde i Villstad
Smålandsstenar