Hur kommer en vigsel att påverkas med en präst som inte vill men tvingas viga ett samkönat par? Frågan ställs av debattör Elisabet Berggård.

Svenska kyrkan har vigselskyldighet för den som är medlem och önskar bli vigd. En enskild präst har rätt att avstå från att förrätta vigsel oavsett skäl. En församling måste alltså se till att ett par som vill bli vigda får en präst som är villig att åta sig uppdraget, detta även om det skulle innebära att man måste ”låna” en vigselförrättare från annan församling.

Socialdemokraterna i kyrkomötet avser enligt Vanja Lundby-Wedin, att vid nästa kyrkomöte driva igenom, att ingen präst ska kunna avstå från att förrätta viss vigsel. Det finns präster som inte vill viga samkönade par, men präster kan också avstå från att viga av andra skäl, till exempel kan relationen mellan präst och paret som ska vigas vara ansträngd av någon anledning.

Vad tycker samkönade par och alla andra par? Vill de bli vigda av en präst som därtill är ”nödd och tvungen”? Eller vill de bli vigda av en präst som gör det frivilligt och förhoppningsvis med glädje? Hur kommer akten att påverkas om prästen måste göra något denne egentligen är motståndare till? Borde inte det blivande parets behov av en engagerad och vänligt inställd präst vara viktigare än principen att ”alla måste göra allt”?

I arbetslivet strävar man efter att få rätt person på rätt plats. Resultatet blir bäst när det utförs av den medarbetare som trivs med arbetsuppgifterna och är engagerad i dessa. Detta skall tydligen enligt socialdemokraterna inte gälla i Svenska kyrkan.

Har socialdemokraterna gjort en undersökning om vad redan vigda och blivande vigselpar tycker i frågan? Om denna fråga inte är ett problem för Svenska kyrkan eller för de par som ska vigas, varför vill då socialdemokraterna ändra på detta? Handlar frågan egentligen om att partipolitiker vill markera sin makt över Svenska kyrkan?

Elisabet Berggård

POSK i Solna församling