Värna tystnadsplikten

Misstankarna faller på prästen, vilken mördaren, en av kyrkans vaktmästare, räknat med. Vaktmästaren biktar sig sedan för prästen, för att liksom testa om tystnadsplikten verkligen håller. Det gör den. Prästen tiger, trots att han blir anklagad för mord.

Även om det sägs att tiderna förändras så tror vi inte att den Läs andra inlägg

Avskaffa prästernas absoluta tystnadsplikt

Tystnadsplikt är inte handlingsförbud

En klagomur som aldrig läcker

Ett skydd för hemligheter

Värna tystnadsplikten

Alla i vigningstjänsten bör ha tystnadsplikt

mänskliga naturen gör det. Människor är sig lika; varken inuti oss eller dem som levde på, låt säga, Mose tid, finns det enbart godhet och ljus; vi bär också på mycket mörker. Mörker som ibland får oss att göra dumma saker gentemot varandra.
På sjuttiotalet skanderades det att "det privata är politiskt". En sådan distinktion är knappast längre meningsfull. För vad är egentligen privat idag? Människor låter tevekameror filma när de misslyckats som föräldrar, misslyckats med sin ekonomi, eller på andra områden. Via Facebook förmedlar vi hur vi har det med barnen, vilken mat vi ska äta, vad vi tycker om Zlatan, Gustav Fridolin och Blondinbella. Vi verkar hysa en oresonlig skräck för att vi om vi inte ständigt syns och hörs så finns vi inte. Horror vacui - rädslan för tomrummet präglar inte bara tv-tablåerna utan också vårt eget inre. Därför blir vi också benägna att lämna ut uppgifter om oss själva, hemligheter, som vi kanske trots allt ändå mått bäst av att tiga om, eller fått nämna vid ett själavårdssamtal.

Men betyder det att tystnadsplikten borde bort? För att den är otidsenlig? Är det inte tvärtom så att om ingen annan värnar ”privatlivets helgd” så borde kyrkan kunna göra det? Är det inte av största vikt att det finns någon att gå till som man kan vara alldeles säker på aldrig kommer att yppa något av det som sagt dem emellan?
Som Hitchcockfilmen visar så kommer det förstås alltid att finnas tillfällen då man kan tycka att den absolut tystnadsplikten får hårda konsekvenser, om det så är för prästen eller för tredje part, men vi har svårt att se att detta skulle tjäna som tillräckligt argument för att lyfta sekretessen.

Det är ofta lockande att, utifrån behjärtansvärda exempel, vilja ändra på lagar och förordningar. Det är lätt, tycker man, att se att det ibland vore lämpligt om prästen fick anmäla. Men hade Mats Rimborg fått sin önskan uppfylld hade det fått konsekvenser för en massa människor som varken är pedofiler eller hustrumisshandlare men som finner en otrolig tröst i att kunna samtala med en präst och veta att det man anförtror under detta samtal aldrig, under några omständigheter, kommer att för­as vidare. Det faktum att svåra syndare, brottslingar, kommer i åtnjutande av detta privilegium torde för varje själavårdare att framstå som alldeles självklart.

Anna Sophia Bonde
präst och ersättare i Frimodig kyrkans styrelse
Jan-Anders Ekelund
övertandläkare och ordförande i Frimodig kyrka