Vem äger historien?

Att Martin Lembke är religionsfilosof går inte att bestrida men däremot är han ingen historiker. Det finns nämligen ett antal mycket märkliga påståenden i hans debattartikel ”Hon tror sig vara äldre” i Kyrkans Tidning nummer 41/14.

Underförstått i hans resonemang är tanken att den romersk katolska kyrkan har gått genom historien närmast opåverkad av tidens skiftningar. Men var och en som läst kyrkohistoria vet att så inte är fallet. Tag bara splittringen mellan öst och västkyrkan som slutade med den stora schismen år 1054. Då gick den romersk katolska kyrkan sin egen väg. I analogi med Lembkes resonemang borde därför inte Rom göra anspråk på de första 1000 åren av kyrkans historia, hon lämnade ju den gemenskapen.

Lembke verkar leva i en värld där den romerska kyrkan är en statisk organisation, ständigt oföränderlig. Men kyrkan har alltid förändrats och det skedde tidigt. Kejsar Konstantins beslut att göra den kristna tron till imperiets religion är kanske det tydligaste och mest omformande för kristenheten.

Frågan är vem som äger historien. Mitt svar är att ingen gör det. Ingen kyrka eller samfund kan åberopa rätten att ensam förvalta eller tolka historien. Men alla är vi formade av den historia som ligger bakom oss.

När Sverige en gång kristnades var Ansgar inte den viktigaste faktorn. Berättelsen om Ansgar är snarare ett inlägg i debatten från stiftet Hamburg-Bremen om vem som ägde historien. Bremen ville trycka på det tyska inflytandet, mot det anglo-saxiska. I dag vet vi att kristnandet av Sverige var en långsam process som började långt före Ansgar. I den händelseutvecklingen var den drivande kraften inte minst den kungamakt som växte fram samtidigt med kyrkan. Detta sammanfattar bland annat Maja Hagerman i sin utmärkta populärvetenskapliga bok: ”Spåren av kungens män (Rabén Prisma 1996).

På samma sätt var den drivande kraften vid reformationen i Sverige kungen Gustav Vasa och inte ärkestiftet Uppsala. I detta var Gustav en del i ett större sammanhang som ledde till skapandet av både nationalstater och nationalkyrkor.

Även romersk katolska kyrkan förändrades under reformationen. Vid mötet i Trient (1545-1563) påbörjas den väg som leder till den absoluta påvemakten. Om Sverige får en kung som vill vara påve, får Rom en påve som vill vara kejsare.

Så trots Martin Lembkes åsikt att Svenska kyrkan inte kan se Stefan som sin förste ärkebiskop så kommer jag att fortsätta göra det. Men Svenska kyrkan ”äger” inte Stefan lika lite som det ganska unga Stockholms katolska stift gör det. Historien kan inte ägas eller åberopas för egna syften. Om inte annat lär oss historien att det användandet av vår gemensamma berättelse leder till katastrofer.

Om något år kommer reformationsjubileer att firas runt om i Europa. Ingen kyrka äger heller dessa. Men alla kyrkor, från den romerska till pingströrelsen, har på olika sätt påverkats av det som då hände.

Johan Bremer
Kyrkoherde i Tysslinge

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.