Kyrkohandbok

Vem vill ni nå?

Kyrkohandboken. Att vi återkommer med kritik är för att vi som yrkespersoner och människor betraktas ömsom som ”kulturelit” och ömsom som dagisbarn, skriver debattörerna.

I Kyrkans Tidning nummer 42/2016 skriver de ansvariga för handboksarbetet en artikel som kan ses som information eller kanske ett svar. Det är många ord och siffror och det väcker många frågor. Faktum är att dessa uttalanden från projektledningen skapar fler frågor än svar.

Vilka vänder ni er till med denna artikel?

De redan positiva behöver ni inte nå, och de som är kritiska till handboksarbetet blir knappast omvända på detta sätt. Med tanke på hur processen sett ut under de gångna åren, så kommer inte procentsiffror, religionssociologiskt kodad svarssammanställning eller de famlande antagandena om vad remissinstanser och externa musikinstanser anser om musiken i handboken att höja förtroendet för ert arbete.

Vilka är de externa experter ni ständigt hänvisar till?

Vi är rätt många som engagerar oss i handboken, men inga namn som vi kan relatera till presenteras som dessa externa experter. För att ta arbetet med musiken, vore det bästa om det tillsattes ett centralt musikråd, så som vi blev lovade av ärkebiskopen år 2014. I detta råd skulle sitta respekterade och kompetenta, men framför allt namngivna, kyrkomusiker.

Vad vill ni?

Det som gör att vi återkommer med kritik i den här frågan är till stor del att vi är frustrerade. Att vi, som yrkespersoner och människor, betraktas ömsom som ”kulturelit”, ömsom som dagisbarn.

Alla har kunnat komma med synpunkter, hävdar ni. Ja, och det har vi gjort. Dessa synpunkter blev avfärdade så som elitistiska eller helt enkelt ignorerade. Enkäterna har varit på gränsen till vinklade.

Återstår att försöka nå er via media. Svaren från er är pratiga inlägg eller infoträffar där kärnan i frågan bläddras bort, som om vi vore dagisbarn som man kan lura med sagor. Det skapar ilska, för i det material som var på remiss senast finns alldeles för många musikaliska fel och tveksamheter.

Det går inte att tro på att man ”arbetat på expertnivå” med ett sådant här material sedan 1997. Bara att ni framhärdar i det gör att förtroendet är obefintligt, oaktat hur många nya grupper som tillsätts. Så länge den operativa projektledningen skapar flaskhals mellan de kompetenta personer man nu knutit till revisionsgruppen och själva noterna i handboken, kommer 2016 års förslag aldrig att bli det ni beskriver i artikelns sista stycke med fler vackra ord!

Vi önskar alla att få en handbok där vi ser era fina formuleringar ta gestalt i verkligheten, men på det här sättet går det inte.

Maria Löfberg
organist i Falkenberg

Ruth Lindholm
organist i Ulricehamn

Leander Franke
organist i Tölö

Mika Lidén
organist i Sollefteå-Boteå Pastorat

Helene Stensgård Larsson
organist i Göteborgs Vasa

Mer inom samma ämne
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok
Kyrkohandbok