Vi kan inte vänta längre

För min egen del har jag dragit mig för att ge mig in i en debatt som till stor del fokuserat på musiken, eftersom jag inte är musiker själv. Dessutom har jag tyckt att tonläget i debatten varit ganska högt och därför också avvaktat. Kanske beror tystnaden på att fler känt som jag?

Vårt pastorat har ganska ingående provat och använt handboksförslaget, både vad gäller texter och musik och vi har väl både som personal och församlingsbor haft skilda synpunkter på olika delar av innehållet, men vårt remissvar var övervägande positivt.

Det var det därför att, även om vi ansåg att både texter och musik behövde bearbetas mer, så är behovet av en ny handbok stort, både vad gäller gudstjänster och förrättningar och vi tyckte att det var ett i grunden bra förslag.

Vi har trivts med en tydlig grundordning för gudstjänsterna, med fyra delar. Att det finns en tydlig igenkänning samtidigt som gudstjänsterna kan varieras mycket. Vi har tyckt om att det gamla finns kvar i mycket hög grad och att det också finns både nyskriven musik och nyskrivna texter. Att det finns utrymme både för att ha väldigt enkla gudstjänster och en rejäl traditionell högmässa. Att det går att anpassa gudstjänsterna efter en liten landsortskyrka med fem besökare och en festhögmässa med hundra.

Och hela tiden finns den tydliga ordningen i botten som gör att man vet att man är i just Svenska kyrkan och känner igen sig var man än hamnar.

Många insändare har vädjat om att man ska göra om och göra rätt. Jag tror inte det är möjligt. Nu har det först kommit ett handboksförslag vid millennieskiftet som sågades och sedan tog man nya tag med detta handboksarbete.

Vi kan inte vänta längre, och det kommer aldrig att kunna skapas en handbok som alla är nöjda med, där alla har haft lika mycket inflytande och där alla synpunkter tagits med. Bearbeta förslaget enligt remisserna och de andra synpunkterna som kommit in och låt oss få en ny handbok nu!

Pia Svantesson
kyrkoherde Tibro