Vi vill inte längre fostra

NYA NYCKELORD. Diakonens uppdrag handlar inte om att fostra. Utan mer om att i samverkan med andra goda krafter, skapa mötes- och växtplatser där upprättelse och försoning kan äga rum.

Det är hög tid att förnya och omformulera det uppdrag som diakonerna i Svenska kyrkan säger ja till vid diakonvigningsmässan. Det återspeglar inte nutidens diakoni. Ett exempel är ordet fostra ”en diakon ska ge kristen fostran…”. Synonymer till ordet fostra är uppfostra, tukta, göra folk av, dressera.

2009 presenterade Lutherska Världsförbundet ett material –Diakonia in Context – där den världsvida lutherska kyrkogemenskapen formulerade en gemensam förståelse av diakoni med utgångspunkt i nyckelorden förvandling, försoning och bemyndigande. Detta viktiga arbete bör ge avtryck också i vår evangelisk-lutherska svenska kyrka.
Nedan följer ett försök att integrera de nyckelorden i diakonens uppdrag.

Förvandlande diakonalt arbete är en lärande process som berör alla inblandande. Diakoni är inget som görs för andra, snarare tillsammans med andra. Vi och de upphör, likaså moraliska pekfingrar, fostran och behovet för någon att vara hjälpare. Den afrikanska världsåskådningen UBUNTU uttrycker sig så här: ”En person är en person genom andra personer”. Diakonens uppdrag bör lyfta upp istället för att trycka ner. Vi vill inspirera till ömsesidigt lärande och växande i den kristna tron.

Diakonia in Context menar att uppgiften som brobyggare är ett grundläggande karaktärsdrag för diakonen, själva kärnan inom diakoni. Försonande diakonalt arbete handlar om att i försoningens tjänst vara en frimodig brobyggare, en förmedlare mellan människan och Gud, mellan människa och människa och mellan människan och skapelsen. Vi ställer inte upp på den ensidiga bilden av diakonen som med sitt ”Första hjälpen-kit” under armen skyndar ut till människor med Gud. Gud är redan där. Vårt uppdrag handlar mer om att i samverkan med andra goda krafter, skapa mötes- och växtplatser där upprättelse och försoning kan äga rum.

Diakonin har traditionellt handlat om kroppslig, själslig och social nöd. Diakonen möter dessutom människors existentiella frågor, gudslängtan och andliga nöd, ofta i det själavårdande samtalet. Kyrkans holistiska synsätt på människan som kropp, själ och ande behöver därför förtydligas. Vi vill, i försoningens tjänst, skapa goda mötes- och växtplatser för upprättelse och själavård för dem som är i kroppslig, själslig och andlig nöd.

Den lokala församlingen är inbäddad i den världsvida kyrkan och kan därför inte låta bli att agera bortom den egna församlingsgränsen. Kyrkan ska protestera när människovärdet eller skapelsen kränks oavsett var i världen det sker. Att uppmuntra människor till hållbara livsval där människovärdet upprätthålls får sociala, ekonomiska och ekologiska konsekvenser. Vi vill leva som Guds medskapare och uppmuntra människor att värna människovärdet och skapelsen.

Bemyndigande diakonalt arbete handlar om att rusta och stärka människors egenmakt, där diakonen agerar medvandrare istället för utförare. Vår unika röst från gräsrotsnivån behövs, både i den allmänna samhällsdebatten och inom kyrkan och bör sträva efter förändringar på både strukturellt och strategiskt plan. Fokus bör ligga på ett rättighetsbaserat arbete. Vi vill försvara människors rättigheter, stå på de förtrycktas sida, bemyndiga och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Vi vill att kyrkomötet snarast beslutar om en bearbetning av diakonens uppdrag i kyrkohandboken i riktning mot vårt förslag. En diakon ska i nådens och försoningens tjänst:

  • skapa goda mötes- och växtplatser för upprättelse och själavård för dem som är i kroppslig, själslig och andlig nöd, inspirera till ömsesidigt lärande och växande i den kristna tron, i församling och samhälle vara ett barmhärtighetens tecken och i allt tjäna Kristus i sin nästa.
  • En diakon ska leva som Guds medskapare och uppmuntra människor att värna människovärdet och skapelsen.
  • En diakon ska försvara människors rättigheter, stå på de förtrycktas sida, bemyndiga och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Ebba Älverbrandt
diakon i Uppåkra församling

Boel Skoglund
diakon i Örkelljunga pastorat
Lunds stift


 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.