Viktigt att komma ihåg språkets begränsningar

Var och en som använder språket professionellt har anledning att ständigt hålla dess begränsningar i minnet. Någonstans på vägen mellan sumerernas bördiga rike och det karga Palestina kan livet ha förvandlats till ett revben på grund av ett översättningsproblem.

I den sumeriska legend som antas ha inspirerat en av Bibelns skapelseberättelser är revbenet uppkallat efter en livgivande gudinna. Kanske ser vi här ett i raden av exempel på det som Anita Goldman framhåller i sin bok Våra bibliska mödrar, nämligen att Sara, Rebecca, Lea och Rakel gjorde ett verkligt nedköp när de med sin bakgrund i det rika landet mellan floderna slog sig samman med de fattiga och obildade herdarna i ökenlandet.

Visst kan vi välja att ana manliga konspirationer i varje ordvändning i de texter som har förmedlats till oss genom årtusendena, men vi kan också välja att utgå ifrån det självklara att alla människor är begränsade av sina erfarenheter, kunskaper och perspektiv och att vi i våra tolkningar och läsningar är fria att tillföra de perspektiv som vi inte tycker att tidigare förmedlare har tagit vara på.

Den som inte behärskar de språk som förlagorna till Bibel 2000 är nedskrivna på har givetvis svårt att uttala sig om resultatet, men slående ofta förefaller tolkningarna vara mer inskränkta, insnävande och begränsande än i äldre översättningar och översättningar till andra språk. Fast med biskopsvalspråket Gud är större i bakhuvudet borde det trots allt vara möjligt att vidga perspektiven.

I Lukasevangeliet11:52 heter det ”Ve er […] som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.” Då är det väl bara för var och en som hanterar en nyckel att grunna lite över hur den bäst ska hanteras