Under mitt år som chefredaktör har ingen artikel varit i närheten av att väcka sådana reaktioner på nätet. Jag bortser från att det finns tecken på mailkedjor och kampanjkommenterande som en del grupper ägnar sig åt: I skrivande stund har ett trettiotal kommentatorer deklarerat att de ska lämna kyrkan, några argumenterar och vissa argumenterar väl, flertalet stöper sin egen osäkerhet i ilska eller hätskhet och hat. Tre fyra stycken har jag tagit bort.

Sofia församling är naturligtvis medveten om reaktionerna. Men trygga i sin övertygelse och säkra i sina erfarenheter i den egna verkligheten är de beredda att ta fajten. Det är imponerande.
När jag väger argumenten för och emot anställningen är det svårt att komma undan den centrala frågan, att tron är kärnan och att det är inte är rätt att anställa en präst från en annan religion. Någon annan juridisk person i Fryshussammanhanget kunde ha stått för anställningen. Men jag är stolt att tillhöra en kyrka som tar ett så självsäkert och djärvt beslut.

Tillbaka till eruptionen av osäkerhet och ilska. ”Jag kan inte hata”, sa Martin Luther King. ”Hat är en alldeles för tung börda att bära.” Det är kanske övermaga att hänvisa till en av våra största samtida, men hans ord från ett liv i kamp är inspirerande, milt uttryckt.
Istället för att skrika om utträde borde slutsatsen vara ett starkare engagemang i den egna församlingen. Ta diskussionen om kyrkan på plats.

Anders Ahlberg