Visby är utlandsstiftet

Det var Jesper Svedbergs ord. Han var biskop både i Skara stift och över utlandsförsamlingarna i Portugal och Nya Världen.

Det skulle vara felaktigt att hävda att enbart ärkebiskopen har historiskt ansvar för tillsynen och främjandet av utlandskyrkan. Finns det någon som har grundat lika många utlandsförsamlingar som Visbybiskopen Knut Henning Gezelius von Schéele? Ofta hade han internationella kontakter i stor stil. I Jerusalem gjorde han sitt intåg i den tyska kejsarens följe. På en skämtteckning som det skrattades mycket åt rider kejsar Wilhelm på en ståtlig häst. Bakom honom kommer en kamel med Visbybiskopen i full ornat.  

Flera förslag är utmärkta i den senaste Skut-utredningen, framför allt de som gäller demokratin. Ett förslag behöver rättas till: Biskopen i Visby bör fortsätta att vara utlandsförsamlingarnas visitator.  Det gynnar varken Uppsala stift, den viktiga verksamhet som bedrivs i utlandsförsamlingarna, eller Svenska kyrkan som helhet att ärkebiskopen får mer att göra. På det arbetsbordet ligger redan många skyndsamma ärenden.  Visitationerna kan ärkebiskopen naturligtvis delegera till andra biskopar och prostar, men hur går det då med den avgörande personkontakten och kontinuiteten? Storleken på Visby stift ger utrymme för stiftets chef att utöva tillsyn och främjande i utlandsverksamheten. Ärkebiskopen har att göra som det är.
Det gamla sjöfararstiftet i Östersjön har syskontycke med utlandsförsamlingarna. Det finns samverkansvinster att dra mellan utlandskyrkan och Visby stift. Även gotlänningar vet hur man tar väl hand om turister.

Under taket i kyrkan Gloria Dei i Philadelphia hänger fortfarande en snidad ängel med blonda lockar. Kyrkobyggnaden anges ofta som den äldsta i USA, invigd 1699. När indianer och utlandssvenskar utgjorde församlingen bodde deras biskop i Skara. Inte heller i historien behövde tillsynsansvaret för utlandsförsamlingarna ligga i Uppsala.

Mikael Mogren